Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Jag beflitade mig omi att vara lat. Lättjani var dock
endast skenbar, ty fusket kostade ofta större möda,
än vad den enkla läxan skulle ha gjort. Men jag
hade ett rykte att uppehålla. Jag utarbetade mina
metoder, ägnade dem många timmars eftertanke,
finslipade detaljerna och ändrade dem efter olika
lärares sätt och lynne. Mina metoder var ett
samtalsämne och gossar, som inte ens kände mig till
utseendet, visste vem Love Arnfeldt var. Mina
kamrater hade samma syfte som1 jag men mindre
skicklighet och mindre äregirighet. Under trängande
omständigheter föllo de för frestelsen att läsa. De
skänkte mig sin aktning och’ jag skulle ha förverkat
den, om jag blivit flitig. Detta var för mig ett
tungt vägande skäl, men det var ingenting, som
kunde övertyga far eller förmå honom att se saken
med mina ögon.
Min filosofiske vän lektor Barfot brukade säga:
Att jag tåligt fullgör det betungande skolarbetet
förvånar ingen, som vet, vilka rikedomar jag
därigenom inhöstar. Men vad gör ni här, pojkar?
Klassen i korus: Fuskar!
Rätt! Ni fuskar. Men ni fuskar icke frivilligt,
ty lögn och förställning tillgripes av den
naturliga människan endast i nödfall. Samhället å ena
sidan, föräldrar och målsmän å den andra ha
emellertid dömt er till — vad?
Klassen: Nio års straffarbete!
Rätt! Och vi få icke antaga, att denna dom
saknar ett förnuftigt syfte. Av den kunskap, ni här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
