Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
fågel i vedboden? Och varför skulle en så grann
flicka som hon någonsin få det ensamt och kusligt?
Hon ryckte till sig buren och kastade den i ansiktet
på Ljung. Han fångade den och sprang. Då vände
hon sin vrede mot oss och bombarderade oss med
vedträn. Även vi togo till flykten. Det var ingenting
annat att göra.
Vi hade ingen anledning att skryta med
Arboga-resan; vi sökte begrava den i stillhet. Likväl gav
den upphov till en äkta Wadköpingstragedi, liten
och stor på samma gån g, futtig, hemsk och
ofrånkomlig.
Det ringde på förstudörren och mor själv gick
och öppnade. Där stod gudmor Pflöke.
Det är den stackars fröken Pflöke, sa gumman,
som elakheten berövat förståndet. Det är den
stackars fröken Pflöke! Kan hon få komma in och
vila lite?
Mor kunde inte säga nej. Gumman fick kakor
och vin. Hon sa:
Jag har gått den långa vägen enkom för att
berätta någonting riktigt tråkigt.
Ja varför eljest? sa mor. Men håll nu för en
gångs skull tand för tunga!
Jag har inga tänder! grinade gumman. Och för
resten är det en riktigt tråkig händelse. Love var
förleden söndag i Arboga och hälsade på en slinka,
som varit uppasserska hos Markurells.
I första häpenheten utbrast mor:
Det är inte sant! Vem har sagt det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
