Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Hon är otillräknelig, sa far.
Fröken Leontin mumlade:
Jag önskar, att jag också vore otillräknelig.
Hennes bön blev hörd.
Allt detta tilldrog sig på vårkanten. Sommaren
kom och vi flyttade ut på landet. Där gick jag
och larvade mellan de sommarvita molnen och
den sommargröna jorden och inbillade mig att
jag var utsedd till kejsare i ett fjärran rike. Men
till något helt annat var jag utsedd.
Gudmor Pflöke singlade och vinglade som en
mörkgrå ful fjäril härs och tvärs över de
sommar-tysta gatorna, tisslade och tasslade. Tre gossar från
skolan har besökt en slyna i Arboga. Vem har
sagt det? Fröken Leontin!
Alla människor visste, att gudmor Pflöke var
den största bland lögnerskor. Men det gick de
övriga Wadköpingsborna som det redan gått gubben
Gawenstein — de trodde inte på fröken Pflöke men
de trodde på fröken Leontin. Var hon inte en
liten beskedlig och sannfärdig människa? Sprang
hon nånsin med skvaller och lögn? Och måste
inte hon, som var fostermor till fjorton skolpojkar,
bättre än någon annan känna skolans hemligheter?
Jo visst! Så mötte de fröken Leontin och sa:
Hur var det egentligen med den där fula
historien?
Fröken Leontin svarade:
Jag känner varken den historien eller några andra.
Jag har ingenting sagt. Fröken Pflöke ljuger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
