Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - V. Hemma igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du måste skynda dig, om du inte vill komma för sent
till skolan.»
»A, herre Gud!» Han sprang genast ur sängen, men
det gjorde så ondt i alla hans styva leder, att han
stönade och sjönk långsamt och försiktigt ned på en stol.
»Varför har du inte väckt mig förr?» brummade han.
»Far sa’, att vi skulle låta dig sova.»
Joe brummade åter, men på annat sätt. Sedan
fick han sikte på historieboken, och då brummade
han återigen men på ännu ett annat sätt.
»Det är bra», ropade han. »Gå du. Jag kommer
ner i ett huj.»
Han kom verkligen ner ganska snart, men om Bessie
sett honom, då han gick utför trappan, skulle hon ha
blivit förvånad över den märkvärdiga försiktighet
han iakttog och över de grimaser av smärta, som
då och då förvredo hans ansikte. Då hon gick emot
honom nere i matsalen, uppgav hon ett förfärat
utrop och sprang fram till honom.
»Hur är det, Joe?» frågade hon med darrande röst.
»Vad har händt?»
»Ingenting», sade han buttert och strödde socker
på gröten.
»Jo visst ...» började hon.
»Var snäll och bråka inte med mig», avbröt han.
»Jag är försenad och vill äta min frukost.»
I det samma gav mrs Bronson Bessie en blick, och
flickan drog sig skyndsamt tillbaka, alltjämt lika
undrande.
Joe var tacksam mot sin mor för detta och för att
hon inte sade något om hans utseende. Far hade
talat om det för henne, det var en säker sak. Han
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
