Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XIII. Goda vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»A -—!» Hans intresse var väckt och nu gav han
all grannlagenhet på båten. >:Har du några systrar?»
»Nej.»
»Mor?»
»Jag var så liten, då hon dog, att jag inte kommer
ihåg henne.»
»Far?»
»Honom har jag just inte sett mycket till. Han
gick till sjöss — åtminstone försvann han.»
»Jaså.» Joe visste inte vad han skulle säga, och
det uppstod en tryckande tystnad endast avbruten
av bruset omkring Blixtens stäv.
Då kom Pete ut för att avlösa vid rodret, medan
de gingo ner för att äta. Båda pojkarna kände en
viss lättnad, då han kom, och den tvungna
stämningen försvann under middagen, som verkligen var
så god som skepparen hade utlovat. Sedan avlöste
Frisco Kid Pete, och medan denne åt, diskade och
städade Joe i kajutan. Sedan samlades de alla
akter över, där kaptenen försökte höja den vänskapliga
stämningen genom att underhålla dem med skildringar
av livet bland Söderhavets pärlfiskare.
Så gick eftermiddagen. De hade för länge sedan
lämnat San Francisco bakom sig, dubblerat Hunters
Point och gingo nu utmed San-Mateokusten. Joe såg
en skymt av ett sällskap cyklister, som foro rundt en
klippa på San-Bruno-vägen, och han kom ihåg den
tid, då han farit samma väg på sin cykel. Det var
endast för en månad sedan eller två, men det föreföll
honom som en evighet sedan, så mycket hade händt
under tiden.
Då de slutat aftonvarden och dukat av, voro de
89
På kryss med Blixten 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
