- Project Runeberg -  På kryss med "Blixten" /
121

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XVII. Frisco Kid berättar sin historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

signalement åt alla håll. Jag sade dem, att jag inte
hade några släktingar, men de ville inte tro mig på
länge. Och sedan, då ingen gjorde anspråk på mig,
skickade domaren mig till ett räddningshem för gossar
i San Francisco.»

Han tystnade och såg skarpt mot kusten. Karlarna
voro fortfarande uppslukade av mörkret och tystnaden.
Ingenting rörde sig utom vinden, som började blåsa
upp.

»Jag trodde jag kulle dö i det där räddningshemmet.
Det var alldeles som att vara i fängelse. Vi voro
instängda och bevakade som fångar. Om jag bara
kunde ha tyckt om de andra pojkarna, hade det väl
ändå gått an. Men de voro till största delen
gatpojkar av det värsta slaget, lögnaktiga, lömska och fega
utan en gnista manlighet eller någon föreställning

om heder och rättskaffenshet. Det var bara en sak
jag tyckte om, och det var böckerna. Å, jag läste en
väldig massa, må du tro. Men det kunde inte vara

ersättning för allt annat. Jag saknade friheten och

solskenet och saltvattnet. Och vad hade jag gjort

för att bli inspärrad i fängelse tillsammans med sådant
slödder? I stället för att göra något ondt hade jag
försökt handla rätt och bättra mig, och det var den
lön jag fick för det. Jag var inte tillräckligt gammal,
ser du, för att kunna förstå det där.

Ibland tyckte jag mig se solskenet dansa på vattnet
och lysa vitt på seglen och Renen komma och gå efter
behag, och jag blev så förtvivlad att jag knappt visste
vad jag gjorde. Och se’n kom pojkarna med sina
nedrigheter, och jag gav mig till att klå upp hela klabbet.
Då spärrade vaktarna in mig och straffade mig. Ja,

121

På kryss med Blixten. 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:36:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medblixten/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free