Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - XIX. Pojkarna uppgöra en plan till flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väster, och på bryggan gav även kaptenen uttryck åt
sin beundran för den modiga lilla kuttern.
»Ah, där se ni! Där se ni!» Franske Pete pekade
akteröver.
Jakten hade ej vågat försöket och for nu fram och
tillbaka utmed den inre sidan av grundet.
Förföljelsen var slut. En lotsbåt, som sökte skydd för den
kommande stormen, flög förbi dem som en skrämd
fågel, och då den passerade ångaren, såg det ut som
om denna stått stilla.
En halvtimme därefter ilade Blixten förbi den sista
rykande brottsjön och gungade nu upp och ned på
Stilla havets långa dyningar. Vinden hade ökat sin
hastighet, så att det blev nödvändigt att reva klyvaren
och storseglet. Sedan sträckte de fullt ut för
styrbords halsar mot Farallonerna, som lågo på trettio
mils avstånd. Då de lagat och ätit frukosten, hunno
de upp Renen, som lagt bi och låg och drev ut från
land, åt sydväst. Ratten var fastsurrad, och det fanns
inte en själ på däck.
Franske Pete klagade bittert över en sådan
våghalsighet. »Det vara Röde Nelsons enda fel. Han icke
tänka sig för. Han vara rädd för ingenting. Endera
dag han dö, ja micket fort. Jag veta det.»
Tre gånger gingo de förbi Renen på lovarts sida
och ropade i korus, innan någon kom upp på däck.
Sedan hissade man genast segel, och de båda
nötskalen styrde tillsammans kurs utåt Stilla havets ändlösa
vidder. Det var nödvändigt, efter vad Frisco Kid
meddelade Joe, att komma ut på rum sjö, innan
stormen kastade sig över dem med hela sitt raseri. Annars
skulle de drivas in mot Californiakusten i lä. Pro-
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
