Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅRDSÄTAR. GERNINGSMÄN. LEGOHJON. 87
eller till mindre. Tre mark utgjorde strecket. De som stodo öfver
detta, utan att tillhöra någon af de redan omnämnda klasserna, kallades
gårdsätar, grässätar, hussätar, hussätesfolk (man och hustru
kallades boldjur) eller innesfolk (af inne = hus). De hade icke
egen jord, utan bodde å andras egor och voro, enligt k. Magnus
Erikssons landslag, skyldige att i skatt erlägga hälften mot bonden, å hvars
egor de bodde, utan att derföre bondens skattebörda nedsattes. De
torde ofta hafva sysselsatt sig med handverk, de voro skomakare,
skräddare, garfvare o. s. v. och hade rättighet att å landet uppköpa sina
råämnen och arbeta hos bönderna; de kallades då gerningsmän eller
ydredesmän (idrottsmän).
De, hvilkas förmögenhet icke uppgick till 3 mark, hette
löskemän, hvilket man skulle kunna öfversätta med lösdrifvare. De fingo
dock icke stryka landet omkring, utan voro skyldige att blifva
legohjon. Den som vägrade att taga tjenst såväl som den, hvilken
hyste en sådan, var hemfallen till böter. De erhöllo städsel,
fästepenning, och staddes för halfår; flyttetiderna voro i Vestergötland påsk
och Mikelsmessa (29 september), i Vestmanland i äldre tid påsk och
vinternatt, annars vanligen pingst och Mårtensmessa (11 november).
Vid flyttetiderna hade de rättighet till en veckas tjenstledighet. Lönerna
voro, enligt Södermannalagen, under sommarhalfåret, för arfvodesdräng
(arfvode = arbete) en mark penningar, 2 par skor och 1 par handskar, för
legoqvinna 3 öre penningar och 1 par skor, under vinterhalfåret för
man 1/2 mark penningar, 2 par skor och 1 par handskar, för qvinna 5
örtugar och 1 par skor. Gaf en husbonde mera, var han hemfallen till
3 marks böter. Om en tjenare blef sjuk, så att husbonden hade
olägenhet deraf, gjordes afdrag på lönen.
Man, som undandrog sig all tjenst, kallades i Vestergötland
nockadrumber, qvinna i samma läge hette nockakona. Namnens
betydelse är oviss.
Det var tydligen ibland ganska svårt att erhålla tjenare, under det
flere torde hafva erbjudit sig till tillfälligt arbete under bråd tid t. ex.
under skörden (sådana kallades på Gotland bergslufolk) eller när
säden skulle tröskas under vintern. Derföre heter det i 1474 års stadge,
att ingen skulle antagas till tröskare, som icke ville tjena under
påföljande sommar.
Det nedan stående ornamentet är lånadt från Broddetorps-antemensalet (i Statens
Historiska Museum), hvilket synes vara förfärdigadt vid midten af 1100-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
