Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 PRIMSIGNING OCH DOP.
till venster, presten lade handen på barnets hufvud och blåste på dess
ansigte tvänne gånger sägande: »gack bort, djefvul, från denne Herrans
afbild och gif rum för den Helige Ande — tag den Helige Ande, fly
djefvulen och vare i dig en boning beredd åt Herren». Sedan gjorde
han korstecken öfver hufvud och bröst och bad, med handen hvilande
på barnets hufvud. Derefter tog presten några saltkorn i handen,
sägande: »jag besvärjer dig, saltets väsende, i den allsmäktige Fadrens
namn, i vår Herres Jesu Christi kärlek och i den Helige Andes kraft,
vid den lefvande Gud, vid den sanne Gud, vid den helige Gud, vid
Gud, som har skapat dig till menniskoslägtets skydd och befallt att
folket, som kommer till tron, skall vigas af dina tjenare, besvärjer jag
dig, att du i den heliga Treenighetens namn blifver ett helsosamt
sakrament till den ondes fördrifvande. Derföre bedja vi dig Herre
vår Gud, att du helgande helgar och välsignande välsignar detta
saltets väsende, att det för alla som annamma det må blifva en
fullkommen läkedom, som förblifver i deras inelfvor, i vår Herres Jesu
Christi namn.» Derefter stoppade han
saltet i barnets mun, sägande: »annamma
vishetens salt, att Herren må vara dig nådig
till evinnerligt lif amen». Sedan
ytterligare böner blifvit lästa och djefvulen ånyo
besvuren att aflägsna sig, läste presten och
faddrarne Fader vår och trosbekännelsen,
hvarefter presten fattade barnets hand och
sade: »jag gifver dig vår Herres Jesu
Christi tecken i din högra hand, att du
må teckna dig och draga dig undan
18. Ett dop. från fienden och förblifva i den
allmänneliga tron, på det du må lefva evinnerligt lif och lefva i
evigheters evighet» Han vidrörde derefter barnets högra öra, näsa och
venstra öra, sägande: »efeta det är upplåt dig till ljuflighetens doft —
men du, djefvul, fly, Herrans dom tillstundar.» — Att utföra alla dessa
ceremonier kallades att primsigna barnet d. v. s. gifva det primum
signum, det första tecknet.
Nu trädde de in i kyrkan och ställde sig vid funten, som hade
sin plats helt nära ingångsdörren, gudmodern nämnde barnets namn,
faddrarne afsvuro å dess vägnar djefvulen, hans ståt och verk, barnet
smordes på bröstet och mellan axlarne med balsamblandad olja och
faddrarne bekände sig i barnets namn till den kristna tron. Sedan
barnet under orden »jag döper dig i namn Fadrens, Sonens och den
Fig. 18. Efter målning utförd år 1494 i Råda kyrkas långhus (Vermland),
aftecknad af hr G. Brusewitz. Ordet döpa och doppa åro beslägtade. Barnets
neddoppande i funten var sed under hela svenska medeltiden. Bland relieferne på
Tingstads kyrkas funt (Östergötland) ses till och med Christus neddoppas i en funt.
Jfr Antiqvarisk Tidskrift för Sverige del. 2 s. 92.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
