Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 KYRKTAGNING. UPPFOSTRAN. KONFIRMATION.
Faddrarne plägade sedermera gifva barnet en gåfva 1. De namn
man valde voro visserligen ofta urgamla nordiska, men ännu oftare
helgonnamn, hvilkas former mången gång i folkets mun hade blifvit
något ändrade 2
Fyratio dagar efter barnets födelse inleddes modern i kyrkan,
bärande ett brinnande ljus i handen 2. De ljus, som vid denna och
den förra inledningen användes, betecknas som bloss (den sämsta
sorten), stafljus och högtidsljus (1346, DS nr 4119).
Barnet skulle nu uppfostras. Om vi undantaga den nu
förekommande öfningen i läsning torde barnets lif under medeltiden hafva
varit detsamma som nu. Det lekte — den heliga Birgitta omtalar
dockor, på ett altarskåp i en skånsk kyrka har jag sett ett barn
afbildadt ridande på en käpphäst. Vanligen torde man dock hafva fått
nöja sig med leksaker af mera tillfällig natur. När det växte upp,
begynnte det med intresse följa det dagliga lifvets tilldragelser och
y småningom äfven deltaga, så långt
krafterna räckte, i hemmets arbete.
Lekarne gingo då mera ut på
kroppsöfningar, man ilade på isläggar fram
öfver isen, man byggde snöfästningar,
man öfvade sig med pilskjutning. I
medeltidens mirakelberättelser finnas
en mängd små enstaka drag ur
barnlifvet, men de äro så litet egendomliga
för tiden, att de icke förtjena här
anföras. Olaus Magni ger några
upplysningar om lekar och kroppsöfningar.
S I barnets lif utgjorde tvänne år
20. Konfirmation. åldersgränser — det tredje, efter
hvilket barnet mindre uteslutande lemnades i modrens vård, och det
sjunde, som enligt den romerska kyrkans lag gjorde barnet myndigt.
Detta framsteg firades med en ny kyrklig fest, då barnet å nyo,
beledsagadt af faddrar, fördes till kyrkan för att af biskopen konfirmeras.
Åter nämndes af den ena faddern barnets namn; vid detta tillfälle
Fig. 20. Efter Roger van der Weydens tafla ’de sju sakramenten’ i Amsterdam
(reproducerad i Didron Ainés Annales archeologiques).
1 »Min fader gaf sin gudson till heder, gunst och hjelp, då han höll honom till
kristendom — — — några små åkrar.» (Bref af år 1433).
I en mängd medeltidshandlingar från Södermanland, som jag genomgått
särskildt med afseende på böndernas namn, har jag funnit 231 med nordiska, 326
med främmande namn. De vanligaste namnen äro Lars (Lasse) 66, Peter 61, Olof
43, Johan 42, Nils 39, Jöns 33, Anders 22. En lista på person-namn från
medeltiden förekommer i bilagan C.
Denna inledning är ännu bevarad, deremot har den förut s. 103 omtalade efter
brölloppet bortfallit. Dijkman säger om den tidigare: »denna sed med hustrurs
efter brölloppet intagande ser jag vara ännu bruklig och kallas unghustrurnas
hofvering, då hon bär fram på altaret ost och kaka, som kallas hofvanost,
hofvankaka». Antiqvitates ecclesiacticæ (Stockholm 1703) s. 318.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
