Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146 FÖNSTER. ELDSTAD.
fienden kunde anfalla. Väggfönster funnos någon gång, men det var
af gammalt det vanliga att placera fönstret på takets ena sluttande
sida, der det kunde släppa in dager samt, när så behöfdes, släppa ut
den från härden uppstigande röken. Det från latinet lånade namnet
fönster hade väl under medeltiden knappast hunnit tränga ned till
allmogen, som i stället använde ordet vindöga; takfönstret hette
ljure. 1 e
Medelpunkten i bostaden var af gammalt härden. Ej blott
derföre, att man i ett kyligt klimat med långvarigt mörker behöfde elden,
som värmde och lyste. Elden på härden, i gammal tid ansedd som
kommen från gudarne, var en symbol för sammanlefnaden, för
hemlifvets helgd; så betraktades han ännu under medeltiden, en sådan
uppfattning gömer sig ännu under bruk, hvilka de, som iakttaga dem,
icke längre fatta. När, enligt sagan, Gotland ömsom låg öfver, ömsom
under Östersjöns yta, kunde det icke blifva för menniskor gagneligt
förr än det fästes genom derå upptänd eld. Att anlägga ett nybygge
i ödemarken hette på medeltidens språk fara eller komma å jord
med eld och arne. Eldstaden (äfven kallad eldsto) var från början
äfven i lokal mening central: den bestod af en stor sten, som låg
midt på golfvet och kallades skorsten; 2 ännu så sent som i k.
Kristofers landslag förekommer uttrycket tända eld å golfvet.
Den tiden hade man emellertid länge användt mera utbildade
eldstäder, som hade sin plats närmare eller invid väggen. En sådan
kallades aren eller ären och i förbindelse med honom stod ugnen
eller omnen. I en handskrift från slutet af 1500-talet af k. Kristofers
lag omtalas jernspjäll för ugnen. Vid hvilken tid sådana kommo i
bruk på landet vet jag icke. Spjäll förekommo i Strängnäs år 1476.
Inredningen i stugan var enkel och kan fördelas på tvenne
olika grupper. Till fast egendom, som stugans oundgängliga
tillbehör, räknades bänkar, bord och sängar, till hvilka bohag vi äfven
kunna lägga vaggan (på Gotland kallad kætti); åtminstone förekomma
dessa föremål, som vi i vår tid kalla möbler, d. v. s. rörliga ting,
aldrig upptagna i de bouppteckningar, som anträffas bland
medeltidens urkunder.
Om bordet lemnas oss inga upplysningar. Vi kunna dock vara
förvissade, att det var långt och fyrkantigt samt stäldt så, att dess
ena smalände befann sig utmed den inre gafvelväggen, under det den
1 Ett takfönster ses å stugan fig. 71. Att takfönster användes icke blott å
bondgårdar, utan äfven å herremäns gårdar på landet, framgår af berättelsen i Diarium
Vadstenense, huru en person mördades i sitt eget hus af en bonde, som hadg krupit
upp på taket och sköt honom genom det derå varande fönstret. Redan i
Östgötalagen talas om vindöga å väggen, så stort, att man derigenom kunde kasta in ett
föremål. Om takfönstret heter det i hel. Birgittas uppenbarelser: »takets fönster,
genom hvilket solen ingår», samt »den eld, som är i huset, behöfver vindöga, genom
hvilket röken utgår.»
2 Det är detta namn på härdstenen, som i nutidens språk betecknar rökgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
