Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 4. Arbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 VARG OCH RÄF, JÄRF OCH LO.
tam. Vargen, numera sällsynt i landets södra delar, der dock oftarc
förekommande än björnen, var under medeltidens århundraden ytterst vanlig.
Under stränga vintrar, då födan blef knapp, var hans djerfhet och grymhet
otrolig. Man vågade ej företaga en vinterresa annat än beväpnad och
det uppgifves, att de svenske böndernas förbittring öfver k. Kristiern
II:s förbud att bära vapen i hög’ grad berodde derpå, att de, numera
värnlöse mot vargarne, hade att välja mellan att vintertiden hålla sig
stilla i husen eller om en resa var nödvändig, våga sitt lif. För öfrigt
kunde det hända, att vargarne hemsökte gårdarne i afsigt att i
ladugården söka sig byte. Vargen, hur stark han än var, ansågs dock ej
värre än att herden med sin hund borde kunna för honom freda hjorden.
Mot björnen deremot förslogo icke en mans krafter, möjligen deremot
list parad med ytterlig försigtighet. Björnen är nämligen en läckergom,
E——— E—
f——
==-......
5 S
122. Ekorrjagt.
synnerligen begifven på rönnbär och honung, kommer han någon gång
i tillfälle att grundligt tillfredsställa sin lystnad efter sådan föda, kan
man smyga sig på honom och med framgång anfalla honom. Björn-
och vargungar fångade man gerna och höll dem hemma, 1 ehuru vargen
ej lätt blef så tam som björnen, hvilken kunde läras hvarjehanda konster.
Båda djurens skinn voro mycket värderade.
Ett annat skadedjur, ehuru ej för menniskan sjelf farlig, var räfven,
ökänd genom sin list och sin glupskhet, så snart han hade fått tillfälle
att göra besök i hönsgården eller hos bondens smärre djur. Skinnen
voro eftersökta, de användes med fördel till foder åt de större klädes-
Fig. 122. Landskapet Jämtlands sigill, från början af 1300-talet.
1 Uppföder någon i hemmet björn eller ulf eller andra djur eller foglar, som äro af
grym natur — — (Skånelagen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
