Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUSGERÅD. 437
bredd och var vidare öfver den yttre delen än öfver den inre — ett
förhållande, som är alldeles motsatt det nuvarande, hvilket visserligen
är ganska praktiskt, men för skönhetssinnet föga tilltalande. Det är
för öfrigt möjligt, att medeltidsskedarne på sin tid voro lika beqväme
som nutidens äro för våre munnar. Vi sticka skedbladets spets in i
munnen, men skeden är från början intet annat än en liten skål
försedd med ett skaft, och det är derföre sannolikt, att medeltidsskedarne
användes liksom skålen: man satte kanten mellan läpparne och drack
ur skeden. 1
Fem prof på medeltidsskedar, alla funna på Gotland, äro här
afbildade fig. 188—192. De visa bladets olika former samt äfven olikhet
i skaftet, som under medeltidens
början är längre än mot samma
periods slut. 2
Skedar af den form, som de
två sista figurerna visa, hafva,
såsom bekant, förfärdigats äfven
under senare tid och förekomma
ännu i dag i månget bondhus.
Det är eget att se, att
medeltidstypen på detta sätt bevarats
och icke de prydligare former,
som mot slutet af 1500-talet
tillkommo under inflytande af
renässansens smak.
Att döma efter seden i
utlandet torde vi få antaga, att
borgarne hade särskilda
bordsknifvar, äfven om sannolikt
mången vid måltiden begagnade den
knif, som hörde till den dagliga
drägten. Gafflar deremot torde
Fig. 186. Efter original (1400-talet) i Statens Historiska Museum, funnet på
1600-talet i Södermanland.
1 Vi se ännu i dag barn, när de skola börja begagna sked, gerna sätta sidan
för munnen för att dricka ur skeden. Då barnens minne ej kan representera
traditionen, få vi deri ej se ett vittnesbörd om det tidigare bruket, utan beror
deras metod helt visst på den för deras små mått öfverdrifna längden af skaftet.
2 Skeden fig. 190 har visserligen ett ganska kort skaft, men å det enda exemplar
af denna form, som hittats i Sverige (det hör till Dunefyndet), är skaftet
afbrutet. Äfven under utlandets medeltid visar den första tiden fullkomligt
cirkelrunda blad, men enligt Viollet-le-Duc börjar i Frankrike bladet smalna
af mot skaftet redan på 1300-talet, således tidigare än i Sverige, der denna
nyhet icke synes inträda förr än under det följande århundradet. Med
anledning af den uppfattning, som jag här ofvan i texten uttalat och som grundar
sig på medeltidsskedarnes allmänna vittnesbörd, vill jag icke underlåta att nämna,
att Romarne hade skedar med spetsig ända, alldeles lika de nuvarande; jfr
Ménard, La famille dans l’antiquite fig. 246 och 247. Små rundbladiga skedar,
använde Romarne när de åto sötsaker (samma bok fig. 250—252), och framhåller
Ménard, huru dessa skedblad påminna genom formen om skålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
