Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DRÄGT. 443
slöto tätt till om lifvet. Männens kjortlar gingo ungefär till knäna.
Det vanliga materialet var ylle, färgerna vexlade mera än nu. 1
Upplysande angående manskjortelens beskaffenhet är följande anteckning i
Arboga tänkebok för år 1458. Matts skinnare hade fordrat kjorteln
med gråskinn, med ryggarne, och kjorteln var svart och stod mannen,
som hade beställt honom, till knät och brämet nedtill var en half (djur)-
rygg högt och brämet ofvantill gick omkring hela hufvudsmoget (=
öppningen, genom hvilken hufvudet smyges) och ned till knöparne (=
knapparne) å bröstet och gråskinnfodret under kjorteln gick upp till
bröstbenen och blått kläde var ofvantill om bröstet och under armarne med
smala ärmar och det blå om bröstet gick en två finger bredt ned under
gråskinnsfodret. Henrik skräddare bandade kjorteln med fyrfaldig hvit
tråd öfverst från der rynkorna började och nedåt både genom skinn
och kläde med sex band, väl flere, ej färre; han bandade både bak och
fram. Ett vittne intygade, att det var var åtta rynkor bak och åtta fram-
Den noggranna beskrifningen visar, att en
kjortels tillverkande var en högvigtig sak, samt vidare TH
att man så noga höll på arbetets skråmessiga för- “”l 5
delning, att när det var fråga om en skinnfodrad S
och skinnbrämad kjortel, denne måste behandlas D
2 .. :
både af skinnaren och skräddaren. è
S
Hufvudsmoget var naturligtvis cirkelformigt, N SN
Ol
— /
men derifrån utgick, på det hufvudet utan svårighet
skulle komma igenom, ett sprund på framsidan, längre
eller kortare. För qvinnan gjordes kjortelns lif än §
högre än lägre i halsen. Mot slutet af 1400-talet l
blef det sed att framtill skära ut en kilformig öpp-
ning, i hvilken linnet eller underklädnaden syntes
och hvars kanter sammansnördes. 2 196. En man
dra-På mannecn gick kjorteln upp till halsen och J4ande på sig hosor.
var der rätlinigt afslutad. Om han hade skjorta, syntes deraf ingenting.
Krage och halsduk voro under medeltiden okända lyxartiklar. Skil-
naden mellan fattig och rik visade sig hos männen i valet af tyg och
i tillsatsen af skinn; något prål med hvarjehanda andra tillsatser synes
icke hafva funnits, hvilket står i närmaste öfverensstämmelse dermed,
att de smycken, som så ofta och i så stort antal hittas i vår hedna tids
grafvar, i allmänhet bevisligen tillhört qvinnor.
Fig. 196. Efter original i samma handskrift, ur hvilken fig. 47 är hemtad.
1 Vadmals-, klädes- och linnekjortlar omtalas. På samma plagg, såväl å kjorteln
som å benkläderna, användes ofta olika färger på det vis, att hvardera halfvan
hade sin färg. Jfr i det föregående handverkarekostymen fig. 144 (grön och
röd); en annan handverkarekostym fig. 149.
Detaljbeskrifningen af drägten uppskjutes till den andra delen, då vi ega de
flesta notiserna om de förnämes kläder och då det är vanskligt, i följd af
urkundernas tystnad, att med bestämdhet uppgifva, hvilka former af plagg
begagnades af borgerskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
