Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 1. Städerne, deras innebyggare och styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
462 FESTER.
kallad dagvard, gifvas för sextio personer. Derest frände- och
vännekretsen hade mycket stor utsträckning eller man var mycket angelägen
att lägga sitt välstånd i dagen, kunde man uppvakta fogde, borgmästare
och råd för att få tillstånd att bjuda ytterligare fyratio personer. I
antalet voro dock ej inräknade köksmästaren och andra, som stodo före
eller arbetade. I Visby fick man den första dagen bjuda åttatio, den
andra dagen endast tretio. 1 Man förstod dock att på hvarjehanda sätt
kringgå lagens bokstaf, t. ex. genom att under måltiden taga emot
tillfälliga besökande, hvilka kunde undfägnas, blott de icke togo plats vid
bordet, och för öfrigt torde ’de som förestodo’ lätt hafva lockat till
öfverseende den som å rådets vägnar öfvervar festen, för att
kontrollera lagbudets hållande. 2 Härvid berodde det dock äfven på värdens
samvete, alldenstund han skulle dagen efter slutad fest inför fogde och
borgmästare med ed styrka, att han uti intet öfverskridit lagen. För
öfverträdelser af budet i denna punkt erlades i böter tolf mark
penningar — vid den tid då stadslagen skrefs, mera än två mark silfver
och således en ganska dryg summa.
Vid gästabudet ordnade man sig parvis om de framsatte tallrikarne
eller faten, hvilka torde hafva varit af trä eller tenn, kanske någon
gång af krukmakaregods. Måltidens behag berodde af matens och
dryckens godhet, af den make man fått vid sin tallrik, af grannarne
till höger och venster och midt emot. Om välfägnaden, som bestods,
stadgar Visbylagen, att den skulle bestå af fyra rätter samt torr ost.
Fattigdomen hos oss på förordningar mot öfverflöd i lefvernet lemnar
oss i afsaknad af detaljer rörande våre förfäders medeltidsfester. Jag
kan i detta afseende ej meddela annat än några uppgifter i embetens
och gillens stadgar och räkenskaper. I skräddarnes skrå omtalas en
måltid, bestående af två skinkor, två fat grytstek, saltvattenskött, stek,
en tunna godt öl samt för 12 öre penningar andra dryckesvaror.
Murareskråt talar om två tunnor öl, två skinkor, två medvurstar, tre fat
grytstek, tre fat stek, ett halfpund smör, för två öre rågbröd, för ett
öre hvetebröd samt för ett öre bägare — bägarne voro svarfvade af
trä och gingo lätt sönder, i synnerhet när ölet gjort gästerne litet
våldsamme. Guldsmedernes och bagarnes skrå visa, att skinkan ansågs
utgöra det väsentliga af en god måltid: der talas nämligen om ’två
skinkor med allt tillbehör som gammal plägsed är och varit’, ’två
skinkor med deras rede’. Dragarnes skrå omtalar ’två skinkor och
fårkött, som tillbör, med fyra fat grytstek eller annat sod (= sudet,
1 I k. Magni lag heter det: ’ok ther til biudis trætighi diska mat badhe mæn ok
koner’ o. s. v., i Visbylagen ’to der brutloft mach man hebben xl scotelen’,
o. s v., men de uppgifna siffrorna måste fördubblas i nutidens språk,
alldenstund man ej i medeltiden hade sin tallrik för sig, utan grupperade sig parvis
om tallrikarne. Att det skulle vara två personer om hvar tallrik säges
uttryckligen i Visbylagen (IV. I. 12) och sådan var seden öfverallt.
2 Tillsynesmannen omtalas ej i svenska urkunder, men han fanns i norra
Tysklands städer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
