Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 2. Handverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOPPARSMEDER. MESSINGSLAGARE. KÖTTMÅNGARE. 567
Prof på kortkammar, med dubbel eller enkel tandrad, lemnas i
fig. 311 och 312.
En tredje form finnes, som dock ej synes hafva varit mycket vanlig:
en smal kam med mycket långa tänder.
Kammar användes för liturgiskt bruk (jfr femte boken).
Dessvärre finnes ingen sådan bevarad i Sverige.
KOPPARSMEDER. KOPPARSLAGARE. KITTELSMEDER. KITTELBOTARE.
MESSINGSSLAGARE. CVPRIFABRI.
Det förefaller, som om under medeltiden kopparslagarne haft vida
mindre att göra och derföre spelat en mindre betydande rol än de,
som stöpte föremål af koppar och malm. I Lybeck funnos särskilde
messingschleger, men deras skrå (från år 1400) är af obetydligt innehåll.
Få föremål äro ock bevarade, som gifva ett begrepp om
kopparslagarnes skicklighet, då vi icke i detta sammanhang få uppmärksamma
sådana drifna arbeten i koppar, som tillhöra konstens område mera än
handverkets.
KÖTTMÅNGARE. SLAGTARE. CARNIFICES.
Enligt det år 1477 gifna skråt fick ej
i Stockholm, utan särskildt tillstånd af rådet,
finnas mera än åtta slagtare. Om platsen
för deras bodar eller stånd är redan i det
föregående taladt. 1
Under en tid, då kommunikationerna
voro mycket oregelbundna, var man
naturligtvis synnerligen angelägen att förse de
på lifsmedel föga produktive städerne med
riklig tillförsel. Det oaktadt voro slagtarne,
hvilkes yrke sedt ur denne synpunkt måste ;
anses hafva varit af största vigt, under- 313. Svinslagt.
kastade hvarjehanda inskränkningar. Slagtarne skulle köpa kreaturen
å torget, men mellan Mikaels- och Martinsmessorna (d. v. s. under tiden
29 september — 11 oktober) fick ingen af dem genom förköp göra
borgerskapet förfång. Om en slagtare inköpt ett kreatur, hade hvilken
borgare som helst rättighet att öfvertaga köpet, om han ville åt
slagtaren för hans möda gifva utöfver priset 1/ mark för en oxe, en örtug
för en ko, 4 penningar för ett får, 2 penningar för ett lamm. Dock
Fig. 313. Ur en almanak ritad och målad år 1399 (i Statens Historiska Museum).
1 Som tillägg till den förut omtalade föreskriften, att slagtarne skulle hvar tredje
månad skifta stånd, må här omtalas, att i Lybeck voro slagtare och bagare
skyldige att vissa tider på året byta om platser, liksom äfven innehafvarne af
diskar i klädeshuset måste efter lottdragning vexla platser. Jfr Grautoff,
Historische Schriften del 1, s. 223, 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
