Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRHÅLLANDEN TILL RYSSLAND. 591
allenast tilläggande en påminnelse derom, att de krigiska bedrifterna,
såsom handlingar, hvilka sticka af mot hvardagslifvets jämna gång, hade
den tiden utsigt att ådraga sig så pass mycken uppmärksamhet, att de
blefvo genom upptecknande bevarade åt efterverlden.
Om de svenska och specielt gotländska förbindelserna med
Ryssland ega vi kännedom såväl genom historiska uppgifter som genom
fynd anträffado på Östersjöns östra sida. I de ryska
Östersjöprovinserna äro icke sällan fornsaker funna, som otvifvelaktigt äro af
gotländsk upprinnelse, tillhörande de senaste stadierna af en utveckling,
som under århundraden fortgått inom Gotland. 1 I det inre af
Ryssland äro väl icke — mig veterligen — gotländska föremål hittade,
men deremot icke få andra, som äro arbetade i det landfasta Sverige.
För samma trakter veta vi, genom historiska vittnesbörd, att i dem
bildades något efter 800 -talets midt — således ungefär vid den tid, då
enligt Tornberg införseln af arabiska mynt tog sin början — ett svenskt
välde, hvars förste konungar hette Rörek, Helge och Ingvar. Den
svenska konungaätten tog i det främmande landet intryck af sine
slaviske grannar, hvadan de senare medlemmarne af ätten bära slaviska namn,
främst bland dem Svjatoslav, som föddes år 942, således ungefär vid
samma tid som, enligt Tornberg, de arabiska mynten började upphöra
att införas till Sverige. Om än vid denna tid förbindelserna icke
bevarade sin liflighet och om än den svenska kolonien då började
förlora något af sin ursprungliga nationalitet, upphörde ingalunda
förbindelserna mellan Ryssland och Sverige. Svjatoslavs sonson Jaroslav var
gift med Olof skötkonungs dotter Ingegärd, deras dotter Elisabet var
gift först med k. Harald hårdråde af Norge, sedan med k. Sven
Estridsson af Danmark; deras dotterdotter Ingegärd var, i sitt andra gifte,
förmäld med k. Filip Hallstensson af Sverige, och deras sonsonson
var gift med en dotter till k. Inge d. ä. och blef genom henne
svärfader till k. Sigurd Jorsalafare af Norge och Erik emune af Danmark
samt den danske hertigen Knut lavard.
Den svenska konungaätten i Ryssland och hennes fortlöpande
förbindelse med Sverige förutsätta fredlig samfärdsel. Om en sådan, idkad
icke öfver Östersjon, utan mellan Ryssland och dess stamskilde bortre
grannar, tala såväl arabiska, som grekiska källor. Araben Ibn Fadhlan,
som åren 921 och 922 besökte Volga, kom der i beröring med
köpenskap idkande ’Ryssar’. Summan af de grekiska vittnesbörden
sammanfattar prof. W. Thomsen på följande sätt: »det var emellertid icke blott
som sjöröfvare eller krigare, som Ryssarne kommo i beröring med
Grekerne. Hvad som ännu mer än det ovissa hoppet om byte och tribut
drog dem till Konstantinopel var handeln. Vid början af hvarje sommar
1 Sådana föremål äro afbildade i Kruses Necroliconica samt i Bährs Gräber der
Liven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
