Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
626 SUNDTULLEN.
litande på detta löfte seglade preussiska skepp genom Sundet på hösten
samma år och i början af det följande. Tolf skepp, som passerade
Örekrog med stadsvapnet å en i aktern uppsatt stång, måste det
oaktadt erlägga tull: fogden förklarade, att tullfriheten ej gällde andra
än de fyra nyss uppräknade städerne. En flotta, som kom något senare,
var så stark, att fogden ej kunde förmena henne att fara vidare, men
han hotade att taga ersättning af nästa skepp, som kom ensamt, hvadan
man fann det rådligast att hos borgmästaren i Helsingör deponera en
nobel för hvart skepp, i förhoppning att tvistefrågan skulle snart blifva
afgjord. Om våren kom k. Erik, som börjat finna ställningen i sina
riken alltför betänklig, till Danzig. Der förklarade han, till svar på
stadens klagomål, att hans löfte aldrig gällt andre städer än de fyra,
med hvilke han slutit fred i Vordingborg, samt att sundtullen blifvit
införd med samtycke af det danska riksrådet, hvadan han ej kunde
på egen hand bevilja något undantag. Danzigarne vände sig då
naturligtvis med klagomål till Lübeckarne, hvilkas förhållande i denna
sak måhända varit något bemängdt med sjelfviskhet, men erhöllo det
svar, att konungens löften nog voro klara, men ordhålligheten klen,
samt att för öfrigt de fyra f. d. krigförande städernes skepp, men
ingalunda de i dem befintliga varorna voro fria från tull.
Det dröjde emellertid ej länge, innan k. Eriks ställning blef
fullkomligt ohållbar. Hans bemödanden att betrygga tronföljden åt en
pommersk frände misslyckades. En annan frände till honom, den
baierske Kristofer, vann redan år 1439 sympatier i Danmark. Såväl
han som det danska rådet, angelägna om understöd, lofvade hansan
fullt åtnjutande af de gamla privilegierna och på grund deraf äfven
frihet från tullen i Öresund. En sådan tullfrihet medgafs äfven
formligen, dock endast tills vidare, till dess konungen hade fått tillfälle
att lära känna, hvilka rättigheter hansan med fog kunde göra
anspråk på.
De tullfrie städernes skepp måste naturligtvis bevisa hvar de hörde
hemma, skepparne måste derföre visa fram sina handlingar. . Detta gaf
fogden på Örekrog anledning till ett nytt prejeri: han ville hafva en grot
för hvar inskrifning, 3 grot på den omedelbart följande utskrifningen.
Det dröjde ej heller länge, innan man började göra skilnad mellan de
vendiske och de preussiske städerne, hvilke, då hvardera gruppen hade
sina särskilda intressen, i allmänhet icke drogo jämnt. Från år 1454
måste de senare foga sig i nödvändigheten att erlägga tull. År 1484,
då man af k. Hans begärde stadfästelse å hansans privilegier, måste
en borgmästare från Lybeck medgifva, att man, trots ny granskning
af urkunderna, ej kunnat finna bevis för tullfrihet i Sundet, men väl
för uraktlåtenhet att erlägga tullen; de vendiske städerne fingo dock
fortfarande åtnjuta tullfrihet för egna varor i egna skepp, mot
erläggande af registrerings- och tunnpenningar. De andre städerne fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
