Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 3. Handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
628 STORMÄNS HANDEL.
skilda fall, då ansökningar om eller beviljande af sådan rätt förekomma,
besinna, att tillståndet mycket väl kan hafva gällt icke uppsökandet af
en främmande afsättningsort i allmänhet, utan utförsel af vissa varor
vid en tidpunkt, då man af omtanke för rikets säkerhet i allmänhet hade
förbjudit utförsel af ätande varor. Erkebiskop Jakob yttrade år 1478,
att presterskapet hade rätt att föra ut sina varor, hvadan han förebråddo
myndigheterna i Åbo, hvilka hade förbjudit utförsel af gods, som
tillhörde kyrkor och kloster.
Några exempel på denna art af handel torde förtjena anföras. År
1278 sände en frälseman säd till Lybeck. Uppsala erkebiskop lät år
1310 sända säd till försäljning i Visby, år 1405 till Lybeck. Dr.
Margaretas fogde sände år 1411 smör till Halmstad, för vidare
befordring till en köpman i Lybeck. Hans Kröpelin, den bekante höfdingen
på Stockholms hus, skickade under åren 1429—1434 ofta laster till
Danzig och hans enka fortsatte dermed. Äfven hrr Olof och Erik
Axelssöner (Tott) handlade på Danzig, likaså Vadstena kloster.
Nådendals kloster erhöll år 1444 tillåtelse att fritt föra ut af riket sin
landskyld, ränta och skatt. K. Gustaf uppmanade år 1527 biskoparne att
hålla på sin tiondesäd, ty denne skulle med fördel kunna lemnas till
de väntade nederländske köpmännen. Sjelf var han år 1528 betänkt
på att sända ett sitt skepp i vesterfärd; år 1531 talar han om ett skepp,
som hade afgått med hans varor till de vestra landen.
Men äfven den, som ej kunde med egna varor fylla ett skepp,
kunde hafva fördel af denne handel af inskränktare slag, på grund
af medeltidens sed, att flere egare af varor gemensamt befraktade ett
skepp, då det åtminstone var mycket vanligt, att egaren eller någon
hans representant följde med för att verkställa försäljning och inköp.
Allmogen i visse delar af landet hade af gammalt rätt till sådan ut-
och införsel eller fick denne rätt vid utomordeniliga tillfällen. De
största anspråk på sådan rättighet synas Öningarne (Öländingarne) hafva
framställt. Då de borde haft tillräcklig marknad för sina varor och
sina behof i det inpå dem liggande landet, torde deras begär efter
handelsresor få förklaras som en qvarlefva af deras urgamla förkärlek
för sjöfärder.
År 1404 omtalas deras handel på Danzig, och dervid berättas det
vara gammal vana, att Öningar, som kommo med sitt öl till denne stad,
erbjödo det i första hand åt rådet, 1 hvilket dels synes antyda, att ölet
icke var dåligt, dels att denne handel icke var utan betydenhet, ty i
annat fall hade man svårligen bekymrat sig att rörande honom iakttaga
hvad som var gammal vana eller icke. År 1460 kom ej mindre än
tretton skepp från Öland med kött, smör och torsk till samme stad. 2
Borgarne i Kalmar, ofta hemsökte af krigets förödelser, hade mycket
1 Koppman, Hanserecesse del V, s. 148.
2 Hirsch, Danzigs Handels- und Gewergebeschichte s. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
