Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 5. Mått och vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LÄNGDMÅTT. 741
finna, att afståndet mellan de utspände fingrarne, äfven om man tager
tummen och pekfingern, är vida större än handens bredd. Att spann
ej kan vara liktydigt med qvarter synes mig framgå af ett uttryck,
som förekommer i en isländsk visa, 1 ’att mäta efter mund och spann’
samt ännu mera af ett uttryck i Islands biskopssagor (del 2, s. 168)
/icke mera än en aln eller en spann’: mellan en hel och cn fjerdedels
aln synes mig finnas alltför stor prutmon. 2 I Östgötalagen
(bygdabalken kap. 6) heter det: bolstadsren kan vara ’fiætz ok fiughurra munda
alnær ok spannær’, ett fjät och fyra munder en aln och en spann.
Professor Schlyter antager, såsom det tyckes med fullt skäl, att man här
användt tvänne mått, som äro identiska, ehuru återgifna med olika ord.
Alltså skulle ett fjät och fyra munder vara lika mycket som en aln och
en spann. Det synes mig sannolikast, att fyra munder i det ena uttrycket
svarar mot alnen i det andra, hvadan mund blir lika med qvarter, spann
lika med fot.
Till stöd för denna tolkning må tilläggas att i det engelska
måttsystemet fanns fordom palm eller tvärhanden = 3 engelska tum och
span — 9 tum, cubit — 18 tum 3 d. v. s. ungefär 15 svenska decimaltum
eller ett vida mindre mått än Stångaalnens.
Mund förekommer i Gotlandslagen i betydelse af fingernagel.4 Helt
visst menas här tumnageln, hvarigenom mund i denna bemärkelse blir
liktydigt med tum.
Större mått voro steg och famn. Steget torde dock under
medeltiden lika litet som nu hafva varit ett normeradt mått, hvilket
deremot famn var; denna torde väl, såsom i senare tid, hafva bestått af tre
alnar. 5
Att man under medeltiden hade alnmått af jern, hafva vi sett, men
vi veta icke, huruvida de endast voro modeller, tillgängliga för
allmänheten, eller om de användes i husen till dagligt bruk. För vissa
mätningar, då det var fråga om större mått, användes stänger och rep,
å hvilka alnarna voro utmärkta. Stången var en tid, åtminstone i
Östergötland, regelbundet delad i fem alnar, hvarigenom stången sjelf
blef ett mått, men, såsom jag förut visat (s. 252), stannade man icke
härvid, utan stänger gjordes af olika längd.
1 Mæla mundum ok spönnum, Fornaldar-sögur. III 19.
2 Isländingarne skilja mellan lång eller diger spann — afståndet mellan ändarne på
tummen och långfingern, och kort eller mindre spann =— afståndet mellan ändarne
på tummen och pekfingern. Det isländska ordet handagrip, handgrepp, som
uppfattas liktydigt med spann, torde väl snarast hänvisa på afståndet mellan de två
ytterfingrarnes ändar.
3 Noback, Münz-, Maass- und Gemwichtsbuch (1878).
4 Denna betydelse framgår af den tyska öfversättningen af lagen.
5 Falkman antager (del 1, s. 100), att detta bevisas af ett uttryck i en handling af
år 1286 (DS nr 906): ad spacium trium brachiorum, que vulgariter famn
nominantur, men konstruktionen (det sista verbets pluralform) gör det nödvändigt att
antaga brachium =—= famn, hvadan detta ställe bevisar intet. Ordet brachiata
betecknar ett mått på 6 fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
