Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
792 K. MAGNUS DEN GODES SKÅNSKA MYNT..
I följd af en tidigare träffad öfverenskommelse efterträddes
Hardaknut af Olof den heliges son Magnus den gode. Hans regemente var
af kort varaktighet (1042—1047) och hans herravälde öfver Danmark
var under en del af den korta tiden bestridt. Han har det oaktadt
lemnat efter sig ett ansenligt förråd af mynt, tillhörande vidt skilde
typer och derföre af mycket stort intresse. Den danske ormtypen har
nu hunnit försvinna, men till ersättning uppträda vid sidan af de från
England lånade typerne nye, bildade efter byzantinske förebilder. Det
byzantinska riket ligger ganska långt bort från Danmark, och i regeln
efterbildar man endast sådana mynt, med hvilka man kommit i någon
lifligare beröring. Här måste vi derföre stanna ett ögonblick inför
frågan: huru kunde det inträffa, att man i det långt i norr liggande
Danmark efterbildade sydlige, byzantinske typer?
Vi måste härvidlag urskilja tvänne förhållanden: man kan låna ett
myntsystem eller man kan å mynt, hörande till ett tidigare antaget
system, använda framställningar, lånade från ett annat områdes mynt.
Det är det senare, som här egt rum: myntsystemet ändrades icke, men
väl upptogos nye typer eller rättare till en början en typ, hvilken
något senare följdes af flere andre. För k. Magnus slogos af flere
myntmästare mynt, som å den ena sidan visa en sittande Christus, icke
synnerligen fint utförd, men af ett omisskänligt byzantinskt tycke;
frånsidan deremot har ett prydligt kors, hvilket icke är gjordt efter
byzantinsk förebild.
Den byzantinska konsten har gång efter annan inverkat på det
öfriga Europas konst och konstslöjd. Det byzantinska inflytandet i
Italien var naturligtvis, i följd af detta lands läge, rätt stort, men
Italien ligger för långt från Norden, för att vi skulle här fästa oss
dervid. Kejsar Otto II:s (973—983) äktenskap med en byzantinsk
kejsaredotter har bevisligen framkallat en införsel till Tyskland af
framstående alster af den i hennes hemland blomstrande konsten, och
dennas exempel manade till efterföljd, under Henrik II:s tid (1002—1024)
präglades i Tyskland mynt af byzantinsk typ, men ingen af dessa två
företeelser kan gerna anföras som en anledning dertill, att man inemot
midten af 1000-talet i Danmark lät byzantinske typer uppträda vid
sidan af de angelsaksiska. Det ligger närmare till hands att tänka
derpå, att under k. Magni tid återkom till Norge efter en långvarig
vistelse inom det byzantinska riket hans farbroder Harald hårdråde.
Äfven efter k. Magni tid användes af hans efterträdare Sven Estridsson
byzantinske mynttyper, men äfven han hade trädt i ett närmare
förhållande till samme Harald. Härvid måste dock såsom något
egendomligt anmärkas, att på de mynt, som k. Harald sjelf lät slå i Norge,
uppenbara sig inga byzantinska reminiscenser.
K. Magnus präglade i Lund mynt af angelsaksisk typ. De äro i
hufvudsak lika hans företrädares; fig. 386—396 visa hufvudtypen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
