Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. KNUT ERIKSSONS MYNT OCH BRAKTEATER. 809
tunna, de förekomma dels tvåsidiga, dels som brakteater, bärande den
ena eller den andra sidans bild. Jag hänvisar till fig. 447—458.
På ena sidan af de tvåsidiga mynten förekommer regelbundet ett
bredt snedrutadt kors, någon enstaka gång med en bokstaf i hvar
vinkel. Å den andra sidan är bilden af Sexlando art. Der se vi t. ex. en
stjerna af samma beskaffenhet som å de nyss omtalade mynten, en
triangel omslutande en bokstaf, ett fint likarmadt kors med en bokstaf
i hvar vinkel eller en bokstaf fäst vid hvar korsarm, fyra eller tre
bokstäfver ställda omkring en midtpunkt.
Åfven denne grupp förekommer inom ett noga begränsadt område:
Östergötland och norre delen af Kalmar län. Som något egendomligt
förtjenar framhållas, att denne gruppens mynt aldrig blifvit funna på
Gotland, hvilket kom att höra till samma stift som Östergötland.
Såsom figurerna visa, saknas å mynten af denne grupp ingalunda
inskrifter, men dessvärre gifva de oss inga upplysningar. Inom den
triangulära omfattningen förekommer än ett B, än ett P. Vi få kanske
i dem se begynnelsebokstäfver till namn, men i sådan egenskap
användes P rätt sällan. Det kan här icke gerna beteckna ett ortnamn, men
ej heller ett konungsnamn; det står då knappast annat åter än att anse
såväl B som P antyda myntaren. 1 Flere mynt hafva i korsvinklarne
samma B eller R. Af inskrifterna med fyra bokstäfver har man tolkat
en, aboe, som intyg om en i Åbo utöfvad myntning, men enligt
fyndens vittnesbörd hafva vi här att göra icke med cn finsk, utan med en
östgötsk myntning, och det är för öfrigt icke antagligt, att man redan
under k. Knut Erikssons tid myntade inom den del af Finland, som
genom Erik den heliges korståg hade vunnits för Sverige. 2 Jag vill
ej här spilla utrymme på några gissningar rörande ordningsföljden
mellan bokstäfverne och inskrifternas mening.
Vi få nu gå öfver till en tredje grupp af k. Knuts mynt, inom
hvilken inge halfbrakteater förekomma, utan endast brakteater.
Braktcatens midt upptages af ett krönt manshufvud återgifvet i
stark förhöjning, nedanför synes ett svärd; omskriften nämner k. Knut
(fig. 459). Medelvigten för dessa mynt är 0,15 gr.
Åtminstone under innevarande århundrade hafva braktcater af detta
slag aldrig blifvit funna i Sverige. De förekomma visserligen i
Dæliefyndet, men detta bevisar intet för dessa mynt ursprungsområde inom
Sverige. Jag anser dock, att man med fullkomlig trygghet kan söka
detta i Vestergötland. Å ena sidan äro äldre myntfynd från detta
landskap saå sällsynta, att de icke lemna oss en föreställning om de mynt,
som der voro i omlopp, å den andra sidan saknas desse braktcater
fullständigt i de ganska talrika fynden från Östergötland, Gotland, Öland,
1 Eller möjligen någon myntningsseric.
2 Af de uppgifter, som i k. Magnus ladulås’ testamente af år 1285 förekomma om
mynthusen — jfr det följande — framgår, att Åbo ej ens då hade fått ett mynthus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
