Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
826 K. MAGNUS ERIKSSONS MYNT.
Mynt af detta slag äro någre gånger funna, men alltid i ringa
antal. Några yttre hjelpmedel för dateringen gifva icke fynden. De
visa oss endast, att den andre gruppens tid måste gränsa intill den
tredje gruppens, och då vi icke kunna göra den andre gruppen senare
än den tredje, ty vi känna helt andra mynt, som aflöste den tredje
gruppen, måste således den andre gruppen vara något äldre än den
tredje, till tiden falla mellan denne och den först omtalade.
Den tredje gruppen visar en mycket stor omvexling i detaljerna.
Hufvudframställningen är alltid densamma: å ena sidan det upprätta
lejonet öfver tre snedbjelkar, d. v. s. de kunglige Folkungarnes
fullständiga vapenbild, å den andra tre kronor ställda omkring en bokstaf
eller någon figur (fig. 620—640). Dessa mynt, hvilka förekommit i
många och rika fynd, äro vanligen ganska nötta, hvarjämte gravyren
mången gång förråder stor vårdslöshet; de väl utförda exemplaren ega
deremot i fullt mått den eleganta finhet i utförandet, som utmärker
tiden omkring 1300-talets midt. Å denne gruppens mynt förekomma
flere bokstäfver, som vi hittills icke funnit å svenska mynt eller
brakteater; de äro i allt ej färre än tolf: A, B, C, E, H, I, M, N, P, R, S och
V. Hvad dessa bokstäfver beteckna, har ännu icke kunnat utrönas. 1
De å mynten förekommande figurerna, ett kors, en ros, ett torn, äro
ej heller egnade att lemna oss några upplysningar.
För mynten af de tvänne först omtalade grupperna är jag icke i
tillfälle att uppvisa några förebilder. För den tredje gruppen förtjenar
framhållas ett rätt starkt slägttycke med de denarer, som under
1200-talet präglades i Brandenburg. 2 Mellan detta land och Sverige funnos
likväl icke på den tiden så nära förbindelser, att vi kunde hafva rätt
att vänta oss få se ett öfverflyttande derifrån af mynttyper.
Att brakteater voro i omlopp jämte mynten af de två förste
grupperne, kunna vi taga för gifvet, ehuru de aldrig hittats samman med
dem i fynden. Mod den tredje gruppens mynt äro deremot brakteater
funna, dels af de förut omtalade med E, H, L och S, dels med en
bokstaf eller ett kors mellan två kronor (fig. 641—647), en
framställning, som påminner om de tvåsidiga myntens bokstaf eller kors mellan
tre kronor.
1 De äldre myntforskarne sågo regelbundet i desse bokstäfver begynnelsebokstäfver
till regentnamn, hvadan denne tredje grupps mynt t. ex. af Brenner fördelats på
kk. Anund Jakob, Filip, Ragvald knapphöfde, Sverker d. ä., Erik den helige, Knut
Eriksson, Johan Sverkersson, Valdemar, Magnus ladulås och Birger Magnusson.
Det strider emellertid mot all rimlighet, att hänföra dessa mynt, hvilkas
samhörighet är obestridlig, till så vidt skilda tider, så mycket mera som de derigenom
bringas in i, såväl i förhållande till dessa som inbördes, mycket skiljaktiga
numismatiska omgifningar.
2 Ett objektivt bevis för befintligheten af denna likhet ligger deri, att jag funnit i
k. myntkabinettet bland den tredje gruppens mynt af någon tidigare tjensteman
inlagde brandenburgske denarer, jämte anteckning, att man här hade för Sverigec
förut ej kända typer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
