Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
834 K. ALBREKTS MYNT.
grefvarnes händer, sedermera herskade en meklenburgare på Kalmar
slott, och det finnes ju alltid en möjlighet, att såväl de förre som den
senare äfven fått mynträtten sig öfverlåten, men äfven om så varit
händelsen, kan deri en förklaring ej sökas för bokstafven E.
Den fjerde typen fig. 652 har å den ena sidan en sköld med tre
kronor lagd på ett kors, på den andra ett krönt S och vid dess sida
ett mindre P. En gissning om betydelsen af desse två bokstäfver skall
jag strax meddela.
Väl behållna exemplar af de olika typerna väga: typ 1 1,23 gr.,
typ 2 1,28 gr., typ 3 1,25 gr., typ 4 1,26 gr. Vigten kan således
sägas vara för alle typerne densamma.
Mynten af typerne 1 och 2 hafva i sina omskrifter ingen uppgift
om präglingsorten. De torde vara präglade i Stockholm, hvilken stad
på denna tid hade fått en så stor betydenhet, att vi helt visst i honom
hafva att söka rikets förnämste myntort. Mynten af den tredje typen
angifvas af omskriften vara präglade i Kalmar. En tredje myntort
finnes omtalad i en urkund af år 1375. 1 Hertig Albrekt anförtror då, å
egna och sin sons konungens vägnar, åt en meklenburgsk riddare
myntet på Silfverberget i Vesterås stift; den myntare han der anställde,
skulle slå lika gode svenske penningar, som då slogos i Stockholm.
Jag föreställer mig, att möjligen den fjerde typens mynt äro utgångna
från mynthuset å Silfverberget och att de två å dessa mynt
förekommande bokstäfverne äro ämnade att påminna om ursprungsorten: de
skulle kunna ingå i ett på tyskt sätt stafvadt Suluer-pergh — för att
undvika en förvexling med Stockholms mynthus kunde man finna det
nödigt att tillägga den andre bokstafven.
Till utseendet skilja sig dessa mynt på ett ganska fördelaktigt sätt
från de tidigare. De äro större och den vidgade ytan möjliggjorde en
bättre gravyr. Dock visa de sig ofta vid en närmare granskning icke
hålla hvad de vid första anblicken syntes lofva. Gravyren är icke
sällan slarfvig, men i synnerhet omskrifterna röja en betänklig
vårdslöshet. Stundom finna vi samma omskrift å båda sidor, äfven i fall,
då den använda skriften med nödvändighet kräfver en fortsättning —
vi kunna t. ex. å båda sidorna läsa Albertus dei gracia, utan att
således finnes angifvet, hvad han genom Guds nåd var. ÅÄfven inom
inskriften förekomma bevis för slarf. Så t. ex. i inskriften crnlar atneom,
hvilken tydligen bör läsas som moneta Calmar, men ordet moneta är
graveradt bakvändt, n och e äro icke blott omkastade, utan äfven vända
upp ned. I det andra ordet äro likaledes bokstäfverne omkastade, ett
r får göra tjenst för ett a, ett n för ett m.
Någon myntordning finnes icke i behåll från k. Albrekts tid, hvilket
är att särskildt beklaga, eftersom denna tid införde nyheter i mynt-
1 Styffe, Skandinavien under unionstiden s. 176.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
