Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
852 K. KRISTIERN 1:S MYNT.
förhållande hafva varit under hans tid rådande. Dock visa urkunderne,
att man åtminstone ganska ofta icke ville erkänna ett bättre förhållande
än som 1:8 1/2; någon gång, under k. Karls tredje regeringstid, näm-
nes förhållandet 1: 9.
K. Kristiern I slog mynt endast i Stockholm. Under hans sjuåriga
regering i Sverige använde hans myntmästare tre typer, mellan hvilke
jag ej vill försöka uppställa någon ordningsföljd: en med C och sköld
med tre kronor, en med C och samme sköld lagd på ett kors, en med
K och samme sköld (fig. 697—699). Goda exemplar af de tre slagen
väga 1,35, 1,41 och 1,06 gr. Omskrifterna å k. Kristierns mynt
utmärka sig genom synnerlig vårdslöshet.
Under hr Sten Sture d. ä:s första regeringsår var förhållandet
mellan silfver- och penningemark som 1:9 (någon gång 1:9,5) eller 1: 10.
År 1479 och sedermera på 1490-talet uppenbarar sig förhållandet 1:11
och fortfar detta under k. Johans regering. Vi varsna sålunda en
ständigt fortgående försämring af myntet.
Från hr Stens tid hafva vi tvänne myntordningar i behåll eller
rättare kontrakt med myntmästare, i hvilka grunderne för myntningen
äro bestämda. Det tidigare afslöts år 1478 1 med myntmästaren i
Stockholm Hans Grave, det andra år 1480 med myntmästaren i Vesterås
Cornelius Jakobsson. Båda kontrakten äro af samma innehåll. Mynt
finnas ock från hr Stens tid, som bära årtalen 1478 och 1480. 2
Enligt k. Karls myntordning skulle af en mark tiolödigt silfver
slås 120 örtugar, dock med ansvarsfrihet för myntmästaren, ifall antalet
blefve 118 eller 122, d. v. s. enligt myntordningen skulle örtugen väga
1,72—1,78 gr. I hr Stens myntordningar finna vi såväl halt som vigt
försämrade: af en mark åttalödigt silfver skulle slås 135 3 örtugar med
samma remedium i afseende på antalet, som nyss uppgafs, eller två
stycken ofvan eller nedan utan fara. Nu skulle således den i finhet
icke litet underlägsna örtugen väga endast 1,53—1,58 gram.
1 Detta kontrakt har länge, på grund af afskrifternas vitsord, blifvit hänfördt
till år 1488, men Styffe har visat (Bidrag del 4 s. CXXXVII), att det måste
föras till år 1478, hvilket för öfrigt vitsordas af mynten med detta årtal.
Att döma efter seden i hansestäderne betyder årtalet icke präglingsåret, utan
myntordningens år, alltså kunna mynten med 1478 vara slagna 1478 eller
1479. Mynten med 1480 äro präglade i Stockholm, hvadan vi väl få antaga,
att det året gjordes ett nytt kontrakt äfven med myntmästaren i Stockholm,
hvilket kontrakt dock icke blifvit bevaradt.
Antalet har hittills alltid uppgifvits till 136, genom ett missförstånd af
myntordningen. Denna talar nämligen om »34 kast en penning mindre eller två
penningar ofvan eller nedan utan fara». Senast har Forsell, på grund häraf,
uppgifvit »remedium i vigt: 1 penning mindre eller 2 penningar ofvan eller
nedan utan fara». Detta gifver dock icke någon mening. Texten innehåller
a) antalet: 34 kast en penning mindre d. v. s. 33 3/4 kast, b) remediet: 2
penningar ofvan eller nedan utan fara. Det var under medeltiden ytterst vanligt
att räkna icke efter stycken, utan efter högre enheter och då det icke var fråga
om jämna multipler, att angifva närmast högre enhet med tillägg om den
subtraktion, som erfordrades, för att man skulle få det rätta talet.
»
eg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
