Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HR SVANTE NILSSONS MYNT. 861
förråda ännu större afvikelser. Åtminstone voro myntförhållandena
under denna tid föremål för en allt annat än smickrande
uppmärksamhet. Redan vid fastlagstiden 1509 skref erkebiskop Jakob till
riksföreståndaren derom, att myntet komme på gång — all myntning synes
sålunda någon tid hafva varit, förmodligen af brist på silfver, nedlagd.
I början af november förnyade erkebiskopen sin framställning och
skickade ett förslag till myntordning till hr Svantes bepröfning. I
midten af februari 1510 skrifver denne till erkebiskopen om myntet,
utan att nämna ett ord om dennes föregående framställningar och i
stället antydande, att det var erkebiskopens fel, att ingenting blef i
det afseendet gjordt. Flr Svante talar i detta bref om gamle och nye
örtugar samt om fyrkar, men då det är fråga om örtugar kan han icke
mena annat än mynt från en tid, som gick före hans egen styrelses.
År 1511, då rikets råd anförde skälen, hvarföre de ville se hr Svante
skild från regeringen, framhöllo de, att han lät mynta uppe hos sig
på slottet, hvadan myntningen icke längre sköttes af besvurne
myntmästare, som ställde sig rådets bref till efterrättelse, och hvadan ej
721. Hr Svante Nilssons halförtug från Vesterås.
heller ombud för Stockholms råd hade tillfälle att profva hvart göte
och smältning. Så mycket hade myntet genom hr Svantes förvållande
blifvit förnedradt och förargadt, att kronan, kyrkan och ridderskapet
gingo förlustige om hvar femte penning af deras årliga ränta.
År 1509 uppgifves förhållandet mellan silfver- och penningemark
som 1: 13. Att detta innebär en försämring i myntens halt mot
förhållandet under den äldre hr Stens tid, kan likväl icke utan vidare
sägas, då denne slog örtugar, hvilka åtminstone skulle vara åttalödiga,
under det hr Svante endast slog fyrkar, af hvilka ej kräfdes mera än
sexlödighet. Men den omständigheten att endast fyrkar slogos, d. v. s.
endast mynt af den sämre halten, innebär en antydan om myntväsendets
betänkliga skick.
K. Hans ville åtminstone införa guldmyntningen i Sverige, i
Danmark fick han henne införd. Hans guldmynt äro af två slag: dels
nobler, efter engelskt mönster, — de enkla exemplaren väga 18,39 gr
(fig. 722), — dels guldgyllen, efter rhenländskt mönster, och, såsom
det synes, slagna i öfverensstämmelse med den svenska myntordnin-
Fig. 721. Sanctus ericvs rex och Moneta arosiensis, — Efter original i k.
Myntkabinettet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
