Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 6. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN YNGRE HR STENS MYNT. 865
Den yttre ofrid, som fyllde hr Svantes regeringstid, hindrade
införseln icke blott af silfver, utan ock af andra varor, hvilka just för
myntets skull voro belagda med silfvertull. En ljusning i de betryckta
förhållandena visade sig dock mot slutet af hr Svantes tid: silfver var
funnet vid Sala. Det var under förhandlingar med bergsmännen, som
hr Svante afled den 2 januari 1512.
Under högsommaren samma år valdes hans son hr Sten till rikets
föreståndare. Den förändring till det bättre, som det året uppenbarar
sig i myntväsendet, står måhända i sammanhang med de nyss nämnda
förhandlingarna. Örtugsmyntningen upptogs å nytt: det finnes örtugar
med namnet Sten Sture ritter och årtalet 1512. De hafva blifvit
kemiskt undersökta och visat sig vara åttalödiga, således präglade i
öfverensstämmelse med de närmast föregående myntordningarna. Men
det var icke nog härmed. Samma år infördes i det svenska
myntväsendet en nyhet, nämligen markmynt, slagna efter hanseatiskt
mönster. 1 De voro vida större än alla tidigare svenska mynt och tjockare.
Å den ena sidan ses rikets skyddshelgon, k. Erik, å den andra en
krönt sköld med tre kronor lagd på ett till myntets utkant gående
kors. Frånsidans omskrift uppgifver dessa mynt vara präglade i
Stockholm. Storleken varierade och tjockleken, man slog icke blott marker,
Den yngre hr Stens tjockmynt (två-marker).
utan äfven mynt på halfannan mark, två mark och 2 2/3 mark. Man
förfor på samma sätt i Lybeck och de med Lybeck sammyntande
städerne: tjockleken och dermed tyngden bestämde värdet — ett för
handel och vandel onekligen ganska opraktiskt sätt. De tre kända
markstyckena väga 15,65—18,23 gr., de hanseatiska väga 18,56—19,72
gr. Ett af dessa mynt har blifvit kemiskt undersökt och befunnits
hafva en halt af 0,829; det är således något mer än 13-lödigt, således
något svagare än städernes marker, som enligt myntordningen skulle vara
15-lödiga. Fyra af dessa markstycken äro här af bildade fig. 729—732.
Fig. 733. Efter original i k. Myntkabinettet. — Sten Sture ritter och Moneta
Stocholm 1512.
1 Jfr den utförliga framställningen Månadsbladet 1888.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
