Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Städerne. De privilegierade näringarna. Samfärdsel - 7. Ekonomiska förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAPITALBILDNING SÄLLSYNT. 985
Att låta göra ett kapital fruktbärande kunde således förekomma
under medeltiden, men det kan dock icke sägas hafva varit allmänt.
Man hade icke heller mycket kapital att placera.
Den störste delen af landets jordbrukare, med små jordlotter och
föga intensivt jordbruk, kunde sällan komma i tillfälle att bilda något
kapital; man vann i bästa fall så mycket, att man kunde lifnära sig.
Endast konungen och förnäme män samt kyrkan hade tillfälle att på
en hand förena flere egendomar och dermed erhålla sådan afkastning,
att de kunde söka utländsk marknad för att sälja sin säd. Exempel
härpå hafva tidigare meddelats. Men äfven desse hade icke
synnerligt tillfälle att tänka på kapitalplacering, alldenstund lifvet var
dyrbart för de högt uppsatte, som hade slott och fästen att underhålla
äfvensom stora skaror af tjenare. Man älskade ock den tiden att röra
sig i en praktfull omgifning; bohaget och kroppens utstyrsel med
kläder och vapen och smycken kostade mycket. Om man läser igenom
en rad af testamenten från medeltiden, märker man snart, huruledes
det som mest skänkes bort är jord och kostbarheter. Öfta omtalas
visserligen äfven penningegåfvor, men också pläga testamentena innehålla
föreskrifter om den jord, som skulle säljas, på det man skulle få
erforderliga penningebelopp tillgängliga. Kapitalöfverskottet, som icke
nedlades i hvad lefnaden kräfde, torde företrädesvis hafva använts till
inköp af ny jordegendom. Vi veta, huru oaflåtligen verksam i sådant
afseende t. ex. en Bo Jonsson var, liksom ock de kyrkliga
myndigheterna och stiftelserna, hvilka förvärfvade så stor del af Sveriges jord.
På landsbygden finna vi således en stor kontrast mellan små och
store jordegare, af hvilke de senare i regeln icke innehade större
sammanhängande jordvidder, utan ett stort antal smärre jordlotter. I
städerne funnos naturligtvis äfven skilnader mellan borgarne. Handver-
15 16] 17/18] 19/20 21 22[23/24]26 27 28 30 32] 34]36/ 40 41[19]5056] 72] 96
1/1 5/ 3/ —[ 1/1 3/ 1/ 1/1 -] 6/1 1/ — —1 —l[ 1l 1/1—I] 2] —l 1/1-—] 1/1 — -—
21 7/ — — -—][ 4 —l] 1/1—I 6/ —1 —l 4l —l 1/1—/[ 1/ 5/1 3l 1] — 1/ —] 1
—l 13/ —/ 2 2/ —] 1/1 —I1 3/ — —I 1/-] 1/1—/—][ 1/1-—/ — — -— — -
11 7] 1/ 2/ —I 1] 1]1 1/ 1l1 9l 1/1 1/1 2/1 1/1— —1—l 2] 2l—] 2l —l 1/1 -
-
[dg)
æD
-
-
p
[
» p
—
æ
æ
—
JN
.
1
—
JA
f
S
æ
xo
xd
p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
