Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 2. Stormännen. Ridderskapet. Frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 STORA BONDEÄTTER.
man, vän, gäf och gammal, med ctt skägg så stort att det täckte hela
bröstet. Jarlen klagade för honom den kinkiga belägenhet, i hvilken
han var kommen och Torgny svarade honom bland annat: »Underligt
beten I eder, fiken efter tignnamn och kunnen icke råda eller tänka
för eder, så snart I kommen i någon vånde. Mig synes det icke
ovärdigare att räknas bland bönder och vara fri till sina ord och säga hvad
man behagar, äfven om konungen är när.»
En sådan storbonde hafva vi ock i den Sigtrygg i Närike, hvilken
k. Olof den helige länge gästade, när han, flyktig från sitt rike,
ämnade söka sig en fristad i Ryssland. Denne Sigtrygg uppgifves hafva
varit farfarsfar till Vestgötajarlen Karl Sunesson, som år 1137
misslyckades i en fejd mot Norrmännen och senarc äktade en norsk
konungs dotter.
Men om således stormän funnos här och der i landet, utgjorde dc
dock icke något eget stånd, formelt bestämdt och försedt med särskilda
rättigheter eller skyldigheter. För att ett adelsstånd skulle uppkomma
fanns visserligen i stormännen inom allmogen en vigtig förutsättning,
men för att något skulle blifva af denna, var det nödigt att något kom
till, som kunde gifva den formela utbildningen. För öfrigt äro icke
storbönderne och deras ätter det enda element, ur hvilket vi hafva att
tänka oss adeln utbildad. Den norska sagans berättelse om Torgny
låter oss få se storbonden motställd tignmannen, som hade trädt i
närmare förbindelse med konungen och derigenom vunnit dels anseende,
dels en oberoende ställning. Ördet tign betyder egentligen märklighet
och deraf är bildadt dels sammansättningen tignar-maðr, den som har
någon märklighet, dels det liktydiga adjektivet tiginn. Småningom
kommo dessa ord att beteckna dem, som hade den mest lysande
ställningen inom samfundet, konungar och jarlar.
Bristen på urkunder från vår tidigaste medeltid gör det för oss
omöjligt att med uteslutande egna hjelpmedel lösa frågan om den
svenske adelns uppkomst. För att få rätt belysning öfver de enstaka
antydningarna måste vi se till, huru förhållandena gestaltade sig i Norge
och Danmark.
Professor E. Herzberg har i en år 1869 utgifven skrift 1 redogjort
för sin uppfattning af den norske adelns uppkomst.
I äldre tid egde ätten jorden, men en af ätten var efter
vedertagen rätt jordens innehafvare och denne kallades höld. En skilnad
fanns sålunda från ganska aflägsen tid mellan de bönder, som voro och
sådane, som icke voro höldar; de förre voro förnämligare. Mellan
ätterna inom ett begränsadt område uppkom en viss enhet i afseende
på krig, gudstjenst och rättsskipning. Den förenade bygden eller rät-
8) 8
tare det förenade folket, på äldre språk hären, behöfde en ledare och
1 En fremstilling af det norske aristokratis historie indtil kong Sverres tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
