Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 1. Bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 HORN.
den yngre hr Sten Stures maka. Denne bägare är återgifven å
titelplanchen till denne del af mitt arbete.
Vi hafva hittills sysselsatt oss med de kärl, ur hvilka man drack
vid bordet. Nu skola vi egna vår uppmärksamhet åt dem, ur hvilka de
påfylldes. De namn, vid hvilka vi då hafva att fästa oss, äro amfora,
stop, stopekanna och stenneka. Jag kan ej hänföra dessa namn till olika
grupper af kärl, utan nöjer mig derföre med att omtala, att amforer
nämnas tillverkade af tenn, koppar, silfver och nöt (1368, 1382), att ett
silfverstop, innehållande 3 lödiga mark 7 lod silfver, omtalas år 1454,
att två smala stennekor omtalas år 1454, samt med att hänvisa till fig.
185 och 186 i del 1 af detta arbete och till en, som skall afbildas i
sammanhang med skildringen af de förnämes drägt.
Det finnes ännu en grupp af dryckeskärl, som vi icke få underlåta
att uppmärksamma,
djurshornen, på latin kallade cornua
bubalia (af oxe) eller bestialia.
Af gammalt brukade i Norden,
öfverlefde de införandet af
medeltidens kultur, och torde
särskildt hafva blifvit använda vid
sådana tillfällen, då man firade
1 hedniska fester under kristlig
l drägt. En dansk urkund af år
/119 1534 omtalar ’ett horn, som vi
plägade dricka af ur julen’; på
runstafvarne plägade julen,
liksom nyåret, utmärkas med två
korslagda horn. Att
dryckeshorn voro värderade kunna vi
med trygghet sluta oss till
deraf, att man plägade gifva
dem namn. I ett testamente
af år 1308 omtalas ’mitt horn, som kallas buckuljæka’, ’ett annat horn,
som kallas rinnianden’, ’mitt hornbrokan’, ’mitt horn, som kallas
sylschatten’ samt dessutom ’ett rödt horn’, som icke hade hedrats med
något namn. År 1325 omtalas ett horn, som kallades ’krok’, år 1340
ett, som kallas ’hæggæskyælghe’, år 1350 ett, som kallades ’bossan’.
Man nöjde sig ingalunda alltid med hornen sådana de voro af naturen,
utan försåg dem med hvarjehanda beslag. Är 1340 omtalas ett
djurhorn med beslag och lock af silfver, år 1343 ett hvitt horn, som var
förgyldt, d. v. s. som hade förgyllda beslag. Fig. 64 och 65 visa två
64. Horn.
Fig. 64. Efter original i Statens Historiska Museum; kring mynningen läses ihesrs
eristvs maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
