Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJORTELN.
Under medeltiden hade man större
förkärlek för skiftande färger. Från urkunder
tidigare än år 1348 har jag antecknat 30
uppgifter om färgen på männens kjortel —
flere uppgifter finnas knappast — och de
omtala en svart, en grön, två grå, tre
hvita, tre bruna, nio röda, elfva blå.
Dessa siffror kunna ju vara rent tillfälliga,
men det förefaller mig, äfven af andra skäl,
att de blå och röda färgerna voro mest
omtyckta. År 1331 omtalas en kjortel, som
var ’halfskift’, hvarmed torde menas en
kjortel, hvilkens högra och venstra hälft
hade hvar sin färg — något som under
medeltiden ofta förekom.
Kjorteln eller rocken — vi skulle
kunna känna oss benägne att i stället säga
tröjan, men tröja hade under medeltiden en
helt annan betydelse — skulle vara fodrad,
och som han skulle användas äfven under
den kalla årstiden, hvilken hos oss spelar
en så stor roll, kunde man hafva behof af
väl fodrade kjortlar. I en urkund af år
1343 omtalas en röd kjortel, som var fodrad
med hvitt kläde. Eljes omtalas skinnfoder,
t. ex. en kjortel fodrad med mårdskinn
(åren 1291, 1292 och 1309). År 1339
omtalas en grå kjortel fodrad med fårskinn,
men denne tillhörde en borgare. I
allmänhet användes skinnfoder under medeltiden
vida mera än nu.
Kjorteln kunde ju se prydlig ut med
sin bestämda färg och — hvilket synes varit
8.
1.
17 ; ngng
l.
1
!
l
p .
—
-—
vanligare under medeltidens senare del — [fl])
med skinnfodret stickande fram der tyget
tog slut. Vid halsen deremot torde skinnet
icke hafva varit synligt, då det här kunde
vara obeqvämt, men med medeltidens
benägenhet för prydnader kunna vi vara visse,
att linningen vid halsen och utmed
sprundet var fint sömmad, på det en afslutning
urkund af år 1329 omtalas en ’ornatus pro
Fig. 73. Skulpterad sten i Rydaholms kyrka,
73. 1100-talet.
Småland.
279
æ—
S—1 . 7 p
»
d a
. ;
=— = f 2
s =— a ;
FER GDERG. AN
skulle kommas åstad. I en
una tunica de lxviii frustis’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
