Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUPPAN. SORKOTEN. 287
nare tid förändringar, men då de tvänne fall, i hvilka namnet
förekommer i våre urkunder, icke tillhöra denna senare tid, kunna vi lemna
Juppa omtalas, mig veterligen, endast i en urkund, nämligen i
erkebiskop Absalons testamente, genom hvilket två juppor skänkas bort,
åtminstone den ena till en prestman. Äfven i detta fall, hvilket tillhör
allra första begynnelsen af 1200-talet, möta vi på nordisk grund en
fransk benämning.1 Viollet-le-Duc uppgifver, 2 att juppan var det första
plagg, som man tog på öfver skjortan, ett slags skjorta nr 2. Vi torde
dock icke få taga detta uttryck efter bokstafven, eftersom vi svårligen
kunna tala om en skinnfodrad skjorta. Vi måste med juppa förstå en
rock och sålunda sätta henne i sammanhang antingen med kjorteln eller
med de plagg, som buros öfver denne. I Frankrike användes för öfrigt
samma namn för den rock, som riddaren bar öfver sin rustning.
Surcosium (sorkot) är åter ett franskt ord (seurcot, sorcos, surcotel,
sorquanie, sobrecot — kärt barn har många namn), hvilket vann i sven-
–
A
=- b u.
DAÆAATHD n”-
paå. EA . A.
DALTI EN SSN.
s. 5j 1å S E 15
. Sv ”»†A K
SHC ka F 5
17 ” a
BÄSNIIT N
s † ge
AGISUITI.
m» (f —
un. — 8
S
CNG e
u
Cua 1 B
115) —
D
———
S1. 1100-talet.
skan vida mera burskap än de nyss anförda. Enligt Viollet-le-IDuc var
sorkoten i början ett ytterplagg, temligen långt, med sprund framtill
såväl nedifrån som från halsen — det senare kunde knäppas —,
antingen ärmlöst eller försedt med vida ärmar, icke sällan försedt med
kapuchon. Sorkoten användes af alla stånd, de förnämare gjorde honom
af dyrbarare tyg och försågo honom vanligen med skinnfoder. Under
1300-talet buro männen snäfva eller vida sorkoter. Den snäfva slöt
tätt till från halsen till höfterna, nedanför dessa hade han utseende af
en rikt veckad kjortel, ärmarne slutade ungefär vid armbågen och voro
nedtill vida. Den vida sorkoten hade vanligen en kapuchon och var
Fig. 8l1. Väggmålning i Kaga kyrka, Östergötland.
1 Cisterciensernes orden och universitet i Paris bragte presterne tidigt i
beröring med Frankrike.
2 Dictionnaire, del 4 s. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
