Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATTEN. 295
Om vi se bort från den nyss omtalade kapuchonartade hättan,
hvilken kunde dragas upp öfver hufvudet, finna vi hufvudbonaden ganska
sällan omtalad i urkunderne. Fyra namn förekomma i dem hatt, hufva,
lufva och bonnetken. ;
Hatten synes väl hafva varit
karakteristisk för mannen, att döma efter
det bekanta laguttrycket rörande
rättighet till arf: ’då gångar alltid hatt
till och hufva från’ hvilket omedelbart
derefter öfversättes med: ’då tager
mannen arfvet och qvinnan gångar
från’.1 För samma uppfattning synes
tala äfven det uttrycket ’hafva det på
sin hatt’ 2 d. v. s. på sitt ansvar, med
hvilket man kan i viss mon jämföra
det ännu brukade uttrycket ’vara karl
för sin hatt’. Men fullt konseqvent 90. 1200-talet.
har man i detta fall icke varit, ty år
1345 omtalas hatten såsom gåfva åt en brud och år 1344 skänker en
qvinna till en annan qvinna ’en pileus, — hvilket latinska uttryck
91. 1300-talet.
Fig. 90. Efter samme hertig (biskop) Bengts sigill, hängande under ett bref
af år 1283. Original i Riksarkivet.
Fig. 91. Efter hertig Eriks sigill, hängande under ett bref af år 1304.
Originalet i Riksarkivet.
1 Östgötalagen, ärfdabalken kap. 3.
2 Uttrycket förekommer i dikten Schackta fvelslek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
