Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 PAR KLÄDER.
liksom öfriga kläder, af särskild art. Under jagten användes handskar,
som voro särskildt ordnade för att bära jagtfalken, hvilken hos oss
kallades hök. Hökhandskar omtalas i det nyss anförda inventariet. Vi få
tala om dem i ett senare kapitel.
I den föregående framställningen har blifvit antydt, att i månge
urkunder nämnas tillsammans tunica och capa (eller toga), kjortel och
kåpa. Deras samhörighet framgår af den gemensamma benämningen
ett par kläder (par vestimentorum); uttrycket visar tydligt, att
hufvudplaggen från början voro två. Senare tider gjorde krafven på
beqvämlighet och yppighet större. Att utvecklingen skett från två
hufvudplagg till flere framgår otvetydigt af den omständigheten, att uttrycket
”par kläder’ småningom kom att beteckna mera än ett par’, det är då
närmast liktydigt med ’en full uppsättning
af kläder’. Det nya förhållandet framskymtar
redan i en urkund af år 1339, som talar om
ett ’fullt par’ af kläder.1 Ånnu tydligare
framträder det nya förhållandet i en föga
yngre urkund (DS nr 3484), hvilken omtalar
’/ett par kronokläder, nämligen en mantel, en
toga, en sorkot’. De två äro här tre: manteln
är tillkommen. Men dessa tre kunna icke
hafva bildat någon full uppsättning,
alldenstund sorkoten med nödvändighet förutsätter
ett annat under denna buret plagg, en
kjortel eller något motsvarande. Det var
förmodligen endast de tre mest i ögonen
fallande kläderna, som voro kronokläder; under
dem kunde konungen bära hvilken kjortel,
liksom hvilken skjortå honom täcktes.
I vår tid hafva vi uniformer, som
tillhöra vissa korporationer eller vissa ställningar
inom samhället. Regementen funnos icke under medeltiden, således ej
heller regementsuniformer. Det ’uniforma’ var för den färg och
omvexling älskande medeltiden främmande. Det oaktadt synes i viss mon
uniformer hafva förekommit. I det förut flere gånger anförda
inventariet från Bohus omtalas ’två togor och tre sorkot de rathklæth militum’;
således användes för riddare ett särskildt slag af kläde. Hr Matts
Kettilmundsson gaf i sitt testamente af år 1326 till en Gerhard Schwerin
100 mark penningar och derutöfver ’en drägt, som passar för riddarens
ständ’. Vi kunna dock antaga, att denna drägt icke i allt, icke i färg,
103. 1400-talet.
Fig. 103. Teckning efter en bild af fogden Jösse Erikson, förekommande å en
korstol, som tillhört Vesterås domkyrka. Korstolsgafveln förvaras nu i Statens
Historiska Museum och finnes afbildad i illustrerad Sveriges Historia del 2 f. 151 och 152.
1 Unum plenum par vestium de bryggist (DS nr 3432).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
