Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 HJELMEN. NÄSSKYDDET.
ligen fanns under denna jernhufva en annan af läder. En hjelmkam
af metall gick från nacken till en punkt mellan ögonbrynen,
synnerligen lämplig för mottagande af de hugg, som ofvanfrån riktades mot
hufvudet. Å de fyra egendomlige bronsplåtar med figurliga
framställningar, som för några år sedan hittades på Öland, 1 förekomma hjelmar
af samma beskaffenhet, men är å dem kammen ersatt af en vildsvinsfigur.
I vissa af de märkliga grafvar, som under de senare åren upþptäckts i
närheten af Vendels kyrka, äro hjelmar funne, som bestå af en hufva
af jern, med figurprydd bronsbeläggning. De hafva en hjelmkam, som
går ned mot eller framför näsan, de hafva derjämte en förstärkning, i
form af ögonbryn, på de kanter af hjelmen, som begränsa den öfre sidan
af ögonen och således täcka de af naturen gifna ögonbrynen. I de
isländska sagorna, som redogöra för förhållandena mot den hedna tidens
slut — sagorna äro något senare nedskrifna — omtalas brynjor och
hjelmar.
De tidigaste hjelmar under vår medeltid voro, att döma efter
bilderne, af metall. Hufvudet omslöts af en bred ring och från denne
steg upp antingen en kullrig hufva, som slöt sig till hufvudskålen (jfr
målningen i Kaga kyrka, fig. 81), eller var förhöjd — hvarigenom mera
luft kunde hållas öfver hjessan, hvilket tvifvelsutan kunde vara för
hjelmens bärare ganska angenämt — (jfr Biskopskullabilden fig. 86) — eller
ock gick hufvan upp i en spets (jfr t. ex. målningarna från Vrigstads
kyrka (fig. 74 och 75) samt skulpturbilderne från Halla och Grötlingbo
kyrkor (fig. 82 och 83). Den spetsiga afslutningen var utan fråga bättre,
ty från denna måste huggen slinta ned, under det de med all sin tyngd
kunde stanna på den kullriga jernhufvan. Denne tidige hjelm var
åtminstone stundom försedd med en från framsidan nedgående ribbba,
som hade till uppgift att skydda näsan (jfr fig. 86). I fornnorskan
kallas denna ribba nasbjörg eller nefbjörg. Af en tillfällighet har det
motsvarande svenska namnet icke blifvit bevaradt i vår litteratur. Det
torde hafva lydt næsbjærg.
I utlandet tillhör denne hjelmform, med betäckning endast för
hufvudets öfre del och med nässkydd, 1000- och 1100-talen. Bilden i jarl
Birger brosas sigill visar, att i Sverige begagnades denne hjelmform ända
in mot det senare århundradets slut. När han försvann, kan jag
dessvärre icke uppgifva, ty vi hafva inge hjelmbilder, som kunna med
säkerhet dateras, under den ganska långa tiden 1200-1254.
Vid midten af 1200-talet hade hjelmen hos oss en helt annan form
— den som i utlandet uppenbarar sig redan i början af 1200-talet och
der fortfar ungefär till 1300-talets utgång. De tidigare hjelmarne i
utlandet — 1100-talets hjelmar — voro antingen spetsige eller rundade
eller rent af cylindriske med platt öfversida; af denne form har jag
1 Månadsbladet 1872 nr 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
