Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 TASTER. SELE.
Koperturet, vapenrocken och hjelmprydnaden utgjorde de mest i ögonen
fallande dragen i den tidens vapendrägt, koperturet hade, liksom
vapenrocken, egarens vapenfärg och var siradt med hans vapenbilder. Hertig
Valdemars häst (fig. 92) har dessutom långs hästhalsens öfre kant en
rad af uppstående kulprydda piggar.
Samman med kopertur och sadel omtalas i urkunderne äfven något,
som kallas tasteer.1 Namnet är en förvrängning af det franska testiere
(på modern franska tétière), således något som har med hufvudet att
göra. Man fann det småningom obeqvämt att tillverka hästens
beklädnad i ett stycke, man lät honom bestå af två: det ena omslöt
hästens hufvud och hals, bringan och i allmänhet framdelen, det andra
omslöt bakdelen, båda voro fästa vid sadeln. Det är möjligt, att med
taster förstods det äfven hästens hufvud omslutande framstycket — det
är samma öfvergång i betydelse, som när halsbere, halsskyddet, kom
att beteckna den ej blott hufvudet, utan äfven axlarna omslutande
kragen eller hela brynjan; om så var, skulle kopertur hafva kommit att
beteckna endast bakstycket. Det är äfven möjligt, att taster betecknar
något särskildt för hästhufvudet anordnadt skydd, t. ex. i form af en
jernplåt. Under tidens lopp, då platan vann allt mera insteg i ryttarens
beklädnad, började hon helt naturligt göra sig gällande äfven i hästens
beklädnad. Då försvann småningom koperturet.
Vi finna det icke på de hästar, som äro afbildade på dr. Dorotheas
jagthorn (fig. 104—106). Framremmen saknas å dem. Bakremmen
finnes deremot qvar, och hon är genom snedgående remmar satt i
förbindelse med en från sadeln till svansen längs ryggen löpande rem;
från bakremmen nedhänga flere remmar. Man hade således i viss mon
kommit tillbaka till en anordning, som förekom under 1100-talet (jfr
fig. 72). Huru rik denna anordning kunde vara, visar oss St.
Jöransbilden (fig. 176 och 177). De breda remmarna äro nästan helt skylda
af rika metallbeslag i form af lejonansigten, tre från en stjelk
utspringande näckrosblad — en hänsyftning på de tre sjöbladen, som
förekommo i den äldre hr Sten Stures vapensköld — och andra motiv.
Här och der äro bjällror anbragta. Från ett kronliknande underlag å den
mest uppstigande delen af hästens rygg resa sig tre fjädrar. Här finnes
en på enahanda sätt rikt dekorerad bringrem, från hvars midt sänker
sig, mellan hästens framben, en annan rem, prydd med ett lejonansigte,
en sköld med Georgskorset, två bjällror o. s. v. (fig. 178 B).
Vi komma nu till selen (fornsvenska sili, lat. frenum). Om dennes
anordning under medeltidens början lemnas oss upplysning af det märk-
1 År 1299 testamenterar en man till predikarebröderne i Sigtuna ’dextrarium
meum cum cuparthyr, taster cum sella, muzam cum plata’. I den rimmade
Erikskrönikan (v. 2346, 7) heter det:
harnesk ok plator ok annat meer,
badhe kopor tygh ok tasteer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
