Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 SVÄRDET.
Medeltidens svärdklingor hade från början samma utseende som
den slutande hedna tidens, med en grund insänkning längs midten.
Sådana voro för öfrigt svärden vid
den tiden i andra civiliserade land i
Europa. Svärd finnas återgifna å
föregående sidor fig. 72, 74, 77, 80, 81,
86, 88, 97, 105, 115 och 130.
Insänkningen längs midten af klingan ses
tydligt i fig. 77, 86 (s. 292) och 88; i de fall,
då klingan synes vara alldeles plan,
torde insänkningen finnas, ehuru man
icke brytt sig om att utmärka henne.
Deremot hafva klingorna i fig. 72 och
74 en rhomboidisk genomskärning,
hvilket under en så tidig period som
1100-talet ej var vanligt. Under
början af 1300-talet voro klingorna mycket
breda tätt intill fästet (fig. 180).
180. Svärd. Svärdet var från början i främsta
1300-talet. rummet ett huggvapen. Ju mera man
omklädde kroppen med plåtar, desto
mindre verkan utöfvade svärdshuggen. Svärdet blef
då i främsta rummet ett stickvapen, med hvilket
man sökte tränga in i springorna mellan de olika
delarne af harnesket. Klingan gjordes derföre
längre, spetsigare och starkare; numera var den
rhomboidiska genomskärningen den vanliga.
Vid medeltidens början var parerstången
oftast rak, någon gång böjd med ändarne vände
nedåt. Förhållandet var under medeltiden
enahanda. Ett prydligt svärd med böjd stång
förekommer i Holmgers tapet fig. 181; ett ganska stort
svärd med böjd stång är af bildadt fig. 185.
Kaflen består af jern, men var naturligtvis
öfverklädd med trä cller horn, ytterst med läder.
Från början var kaflen ej längre än att han
beredde god plats för en hand, mot slutet af
medeltiden gjordes kaflen så lång, att han kunde be- V
kvämt omslutas af två händer.
Svärdsknappen hade mot slutet af den hedna 181. Svärd. 1300-talct.
tiden, såsom nyss nämndes, en triangulär grund-
Fig. 180. Efter målning i Råda kyrka (Vermland) från år 1323.
Fig. 181. Efter Holmger Knutssons tapet (från Skokloster) i Statens
Historiska Museum (jfr del 1 fig. 321).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
