Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÄNNEN. 383
broschen plägar bäras, d. v. s. framme vid halsen. Der fanns ock
regelbundet under medeltiden något att hålla samman. Klädnaden,
mannens såväl som qvinnans, togs sedvanligen på genom att dragas
öfver hufvudet. Man ville ej göra den runda öppning, som för
den skuld anbragtes, vidare än att det såg bra ut. För påträdandet
gjorde man derföre framtill ett sprund och detta måste häftas samman.
Med den starka böjelsen för lyx kunde man den tiden till ett och
samma sprund, så snart det var långt nog, använda en rad af spännen,
hvilka dock då måste hafva varit temligen små — äfven sådana äro ju
i det föregående afbildade. Sprund kunde dessutom anbringas
annorstädes, der man ville, för att kunna taga på sig kläderna eller
åtminstone för några ögonblick häfva den snäf het som modet kräfde, t. ex. på
ärmarne. Här särskildt måste spännena, i fall de för sådant ändamål
användes, hafva varit ytterligt små.
Att spännen buros vid halsen eller
— hvilket kommer på ett ut — på
bröstet, framgår af enstaka yttranden. I
Svenska medeltidens bibelarbeten (del 2
s. 260) säges någon ’binda ett
guldspänne å sitt bröst’. I Birgittas
Uppenbarelser (del 1 s. 190) heter det:
’satt den brazen i mitt bröst’. 1
Det stora spännet fig. 231 kan icke
hafva suttit på bröstet. Det har utan
tvifvel burits i sidan, för att
sammanhålla de två hälfterna af ett i sidan p
öppet plagg. Vi finna ett sådant spän- Al/.
ne bäras af den fig. 108 afbildade ko- 232. Guldspänne. 1400-talet.
nungen.
Man bar dessutom spännen i hatten. I Rimkrönikorna säges en
hafva ett ’guldspan’ framtill i sin filthatt.
De först, fig. 200 och 201, afbildade spännena äro för tunga och
för grofva att hafva användts i ärmen eller på bröstet: de äro tydligen
afsedda för manteln. Denne kunde hållas samman på olika sätt, med
flikarne eller kanterne mötande hvarandra midt på bröstet eller öfver
den högra axeln. Modet vexlade i detta afseende, båda sätten att hålla
manteln förekommo för öfrigt å samma tid. En för medeltiden egen
ersättning för spännet hafva vi tillfälle att se i fig. 233: två treflikiga
hälfter af förgyld brons, som hållas samman af en ten med uppböjde
knappformige ändar. Sidostyckena äro prydda med emalj och inskrifter.
Fig. 232. Efter original (funnet i Blekinge) i Statens Historiska Museum.
1 I den latinska texten motsvaras braza af monile; enahanda sammanställning
förekommer i Susos Gudeliga snilles väckare (jfr Söderwalls Ordbok). Monile
— ordet finnes ej hos Ducange — betyder således icke under vår medeltid
halsband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
