Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 3. Drägt och smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄKTOR. BONAD. 389
genom hvilken anordning sjelfva hophäktandet gjordes osynligt. Detta
midtstycke hade ofta bilder af andligt innehåll eller ock fullständige
vapensköldar. Vi kunna svårligen antaga, att man under medeltiden
vågade bära som prydnad en annans vapensköld; det är derföre icke
lätt att förstå, att i ett och samma fynd kunna förekomma sköldar med
olika vapenmärken. Sköldarne fig. 272—275 hafva tillhört häktor: på
frånsidan synes ännu spår af lödningen, genom hvilken de varit fäste
vid sidostyckena. Fig. 267—270 visa frånskilda sidostycken. Originalen
Häktor och häktdelar.
till fig. 262—267 äro så små, att de torde hafva sutit på ärmarna.
Häktan fig. 271 är stor och prydlig och tillhör slutet af medeltiden.
Också blef denne typ efterhärmad långt in under den moderna tiden.
Dessa för sammanhållande afsedda föremål, hvilka icke voro lösa,
som spännen och brazor, utan för alltid fästa vid klädesplagget, kallades
med ett gemensamt namn bonadh, på latin ornatus eller paratura. År
1293 omtalas ’parature af silfver, d. v. s. kapubonadh ok skinnabonadh’.
År 1313 gifves till en qvinna en ’ornatus’ eller ’kapobonadh’ och en
Fig. 265—270 och 272—275. Efter original (funna på Gotland) i Statens
Historiska Museum.
Fig. 271. Efter original från Vestmanland i Statens Historiska Museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
