Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 4. Allvarliga sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNGA GODS I OLIKA DELAR AF LANDET. 439
för att derigenom vinna afrundning åt sina egokomplexer. Något
senare under samma år lemnade marsken till k. Birger godset Ön i
Dalarne, Hjorttorp, sin egendom i ’Aghastadhum’ med dertill hörande
fiske, Norberg och hvad han der egdo i jern- och stålberget, all sin
öfrige egendom i Dalarne, gården Östby i Vestmanland, Husaby,
Ocdmarchi och Skyraoos’ i Näarike, qvarnarna i ’Rytlu’ nära Grenna,
samt tre qvarnar i Torsharg, d. v. s. i Torshälla-ån. I gengäld erhöll
marsken af konungen all konungslotten, d. v. s. den konungen
tillhörande tredjedelen i alla allmanningarna inom Linköpings och Vexjö
stift äfvensom gården Tuna i Tjust och en egendom i Östergötland,
hvars namn icke är läsligt i den om bytet upprättade urkunden.
Huruvida värdet af denne konungslott, hvilken till en del ännu var
ouppodlad, kunnat något så när riktigt uppskattas, få vi lemna derhän. Konung
Birger var vid denna tid myndig, ehuruväl han antagligen ännu var
temligen beroende af den kraftige marsken, som förestått regeringen
under omyndighetstiden. Urkunden beseglades af konungens bröder
och rådets medlemmar. År 1304 lemnade marsken till sankt Claras
kloster bredvid Stockholm en flock af honom tillhörige gårdar i
sydöstra Uppland och erhöll som vederlag byn Ösby i Danderyds socken,
hvilken i senare tid blifvit lagd under Djursholm. Samma år
pantsatte marsken sitt gods Rölösa i Vadsbo härad i Vestergötland. Det
var då oroliga tider i Sverige, och marsken kunde derför vara i behof
af penningar. Vi veta, huru dessa oroliga tider lyktades för marsken.
När dödsdomen öfver honom blifvit fälld, skref han den 9 februari
1306 sitt testamente, i hvilket han skänker till franciskanerklostret i
Stockholm, i hvars kyrka han önskade blifva begrafven, sin gård ’Thyll’,
på det att klostret af afkastningen skulle köpa vin, oblater, vax, olja
och annat, som behöfdes för gudstjensten. Till domkyrkan i Uppsala
gaf han godset Ön i Gestrikland, till Strängnäs domkyrka gården Idö
— antagligen i Jäders socken —, till domkyrkan i Vesterås gården
Målhammar vid Sagån, till domkyrkan i Skara gården Haldiæ, till
domkyrkan i Linköping gården Skinnaryd. Till hvar kyrka, i hvars socken
han hade gods, gaf han ett örtugland jord. Till sin enka gaf han, för
den händelse hon icke ingick nytt äktenskap, godset Gum Sid
Kinnekulle. Det öfriga gick till arfvingarne. Vi hafva ingen aning om,
huru mycket detta öfriga var.
Då jag i det föregående omtalat hr Magnus Johanssons testamenten,
torde det vara på sin plats att nämna några ord äfven om hans enkas
testamente af år 1304. Hon gaf till Sko kloster, der hon ville blifva
begrafven vid mannens sida, gården Säby i Vestmanland jämte tvänne
örtugland i Åsby, Rytterns socken, till domkyrkan i Uppsala skänktes
gården Vallby. För att utbetala de många donationerna till andliga
stiftelser m. f. skulle verkställarne af testamentet sälja fru Ingeborgs
gårdar Broatorp i Ålem (Kalmar län) samt Sundby och Sandhem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
