Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FESTER. 483
Medan marsken på holmen låg,
ingen sorg hade hans folk då,
de dansa och qväda och äro mycket kåte [glade]
och gladde sig i alla måtte.
Pipare- och basunarelek
man der ymnigt höra fick,
fruar och jungfrur voro dere,
dess mera glädje månde der väre,
de gladdes ock ty så fast,
mat och öl der för ingen brast;
Marskens hustru der ock var,
att dansa och leka var hon ospar.
I åtta veckor låg marsken dere.
För de belägrade var allt detta festliga och yppiga umgänge så mycket
bittrare, som de inom fästets murar ledo brist på det nödvändigaste.
K. Kristofers bröllopp med Dorotea af Brandenburg firades i Kö-
penhamn.
Dit kommo månge af främmande lande,
herrar, förstar och andre flere,
det hofvet kan ej prisas mere,
ty det stod ej fulla dagar tre,
Sedan skulle hvar sig sjelf förse
både med foder så ock med mat,
deraf hördes det mången ond låt.
Rimkrönikan gifver följande vackra eftermäle åt k. Karls gemål
Katarina:
Nativitatis Marie afton dernäst
miste konungen den han unnte [älskade] mest,
det var hans drottning och förstinna,
näppeligen man kan en djylik finna.
Af alla de fruar man kan leta,
skall man aldrig en skönare qvinna veta;
Gud hade henne så väl skapat,
att ingen fägring var å henne tappad,
lif och anlete hade hon e
och de skönsta händer man ville se.
Åt alla lade hon godt till
och ingens värsta hon veta vill,
ingen man så sörjande är,
kom han der som hon var när
sin sorg han snart förgat
så blid var hon af tal och lat [skick],
till dans och glädje alltid rede,
man såg henne sällan någon tid vrede.
De folk finnas ock är ej nu
som mera kärlek hade samman än båda dce tu,
det var aldrig med minsta orde
som någon dera mot den andra gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
