Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPEL, DOBBEL. 505
fick i begynnelsen icke röra sig mera än två rutor i diagonal linie och
fick ej gå fram, om den närmaste rutan icke var tom. Först under
1400-talet fick han rätt till sitt nuvarande sätt att röra sig. Hästen
i det nuvarande schackspelet är en representant för den forne riddaren,
hvars rörelser i sned riktning alltid hafva varit desamma. Tornet
kallades fordom roc och hade den form, som visar sig i fig. 395 (jfr
dock äfven s. 489). Dess rörelser voro från början desamma som de
nuvarande. Det heter i Schacktafvelslek:
Rocken hafver konungens våld
öfver inrikes män och öfver sal,
det heter äfven, att rocken betecknar drotsete och alle marskalkar.
Bönderne kallades i Schacktafvelslek finnar (danska finde, medelhögtyska
vende, i Frankrike heta de paons eller peons). Den nämnda dikten låter
dem representera alle de lägre inom samhället, bönder, landbor,
handverkare o. s. v.
Den svenska medeltidens urkunder äro mycket fattige på
upplysningar om spel. Att de under slutet af den hedna tiden öfvade spelen
— hvilka måste hafva varit ytterst vanliga, då tärningar och
spelbrickor så ofta hittas i grafvarna — fortlefde under medeltiden måste
vi taga för gifvet. De ansågos väl vara något simplare än schackspelet
och kommo derföre icke att omtalas i skrift. Schackspelet omtalas för
öfrigt mycket sällan. K. Magnus Eriksson hade på Bohus slott ett stort
schackspel förfärdigadt af elfenben.1 I en urkund af år 1346 omtalas
ett schacktafvel.
I Statens Historiska Museum förvaras tre schackpjeser, en
drottning, en krigare (d. v. s. en häst) och ett torn. Drottningen är funnen
i Vestergötland, riddaren i Kalmar gamle stad. Tornet är funnet vid
gräfningarna för grunden till den nye operabyggnaden. Hålet genom
drottningens lif synes antyda, att pjeserna stundom träddes på ett snöre.
Det fornnordiska språket har ett särskildt namn för den pung, i hvilken
man plägade förvara spelbrickor och hvad till dem hör (’taflpungr”’).
Man var tydligen mycket angelägen att föra spel med sig, att alltid
hafva det tillhands. De tre pjeserna äro här återgifna fig. 393—395.
Den svarfvade, nästan cylindriska, tämligen låga brickan (fig. 396) torde
hafva tillhört något af de två först omtalade spelen. Hon kan ju också
vara en bonde i ett schackspel, men bönder från sådana som jag haft
tillfälle att se äro högre och uppåt spetsade. Brickan fig. 397 hör till
ett bräd- eller damspel. Tärningarne voro under medeltiden helt små
och lätta, jfr fig. 398, hvars orginal är af ben, och ännu mer fig. 399,
en liten tärning af bernsten, hvilken, vårdslöst kastad, kunde rulla lång
1 Unum grossum skaktawæll de fiilsben factum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
