Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGT. 515
hvilande taket. I vanliga fall äro de halfcirkelformiga ytor, som
omslutas af rundbågarne, tomma, men på flere Gotlandskyrkor upptages
hvar yta af en figur och bilderne visa sig ofta framställa en jagt (jfr
fig. 406). Det är fart i dessa jagtscener — villebråd, hundar och hästar
löpa allt hvad deras krafter medgifva.
Äfven på dopfuntar, tillverkade under romansk tid, förekomma
jagtscener. En sådan är afbildad i det föregående fig. 78. Det
utrymme funtarnes ytor erbjödo för figurliga framställningar och dessa
ytors smala, upptill af rundbågar omslutna falt låta desse jagtbilder
framträda med större stelhet — här fanns icke tillfälle att låta de i jagten
deltagande sträcka ut. Här gjorde sig för öfrigt den symboliska
uppfattningen gällande på verklighetens bekostnad. ’Detta skall föreställa en
jagt’ — detta gjorde å funtarne till fylles. Vi få ej se en verklig jagt.
Jag har i förre delen fig. 60 återgifvit en jernbeslagen kista från
en kyrka i Småland. Statens Historiska Museum eger nu tre kistor af
detta slag, alla tre från småländska kyrkor, och på alla förekomma
406. Jagt. 1100-talet.
jagtscener. Sådana förekomma ock någon gång på jernbeslagna
kyrkodörrar, hvilkas teknik är alldeles densamma som å dessa kistor.
Alle desse senast åberopade jagtbilder från medeltidens tidigare
del kunna väl icke anses framställa särskildt stormännens jagter, men
framställningarna kunna dock gifva någon föreställning äfven om dem.
De vapen, som under medeltiden begagnades för jagten, voro spjut,
äfven kastspjut, hvilka användes särskildt vid hjortjagt, båge och pilar,
armborst och pilar samt svärd. Pilarne voro än af vanlig art, än
försedda med en nymånformig egg, med hvilken man skar af bensenan,
så att djuret kunde tagas lefvande, än försedde med en kort jernskodd
cylinder i stället för spets. Pilar af denna senast nämnda art voro
afsedda för djur, hvilkas skinn man ville skona. Ett skott med en sådan
pil döfvade, men framkallade ingen blodsutgjutelse. Köttet af djur,
dödade på detta sätt, ansågs bäst.
Jag har redan anfört uttrycket att jaga rå ’til sima’. Simi, i
nutidens uttal simme, betyder ett snöre; också öfversattes ’jaga til sima
Fig. 405 a och b. Efter original i Statens Historiska Museum.
Fig. 406. Efter teckning af P. A. Säve efter skulpterade bilder å Hväte kyrka,
Gotland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
