Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 3. Bostäder. Tjenare. Drägt och smycken. Allvarliga sysselsättningar. Nöjen och njutningar - 5. Nöjen och njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGT. 519
ände. Sedan remmarna blifvit åtdragna kring falkens ben, hängde en
rem af ett långfingers längd ned: denna fattade man, då man ville
kasta falken. En annan längre rem var trädd genom tärningarnes ringar,
med denna rem bindes falken vid sin stång, med henne hålles han fast,
när han bäres på handen. Denna är iklädd en stark läderhandske,
hvilken nog kunde behöfvas, äfven om falkens klor blifvit något
trubbade, när han bländades. Falkenären höll den öfre delen af armen
sluten till lifvet, den nedre utsträckt, tummen och det omböjda
pekfingret voro framsträckta, de öfriga fingrarne voro slutne, den långa
remmen var lindad omkring lillfingret. Falken vill gerna bitas. För att
vänja honom derifrån räckte man då fram åt honom en sten eller något
dylikt. Om falken ville rifvas eller rycka af den i nacken hopknutne
tråden, som var dragen genom ögonlocken, förenade man tärningarnes
båda ringar med en tredje ring, som gjorde det för falken omöjligt,
att skilja fötterna från hvarandra. Vid fötterna band man bjällror, så
att man genast skulle kunna höra, om falken började blifva orolig.
1
7
rl
1mp
SSSSSCSS
E —a † / ;
Za » DJ A AN -
ggg k Z DdE SRZ 2
411. Jagtfalkens uppfostran.
Förste dagen och äfven under den följande natten bars falken
oafbrutet på handen och man höll sig med honom i ett mörkt rum,
någon föda fick han icke under detta dygn. Småningom fick falken
rätt att bruka ögonen till hälften, till sist fick han hafva ögonen fullt
öppna, för hvart stadium skulle han gå igenom ny dressyr. — Nog får
man erkänna, att falkens uppfostran icke försiggick utan en dryg del
af djurplågeri.
Olaus Magni har ett helt kapitel med föreskrifter rörande den
behandling man i Norden låter falkarne undergå. Föreskrifterna äro så
detaljerade, att de icke kunna intressera hvilken läsare som helst. Den,
för hvilken sådane detaljer äro af vigt, hänvisas till kap. 24 i hans
nittonde bok. Jag lånar från denna titelvignetten (fig. 411), som visar
huru en falk uppfostras. De svenske falkarne måtte hafva varit väl
Fig. 411. Efter teckning hos Olaus Magni (bok 19 kap. 24).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
