Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 SKÖLDEMÄRKEN.
ett sigill, i hvilket han sjelf är afbildad till häst; på fältet framför och
under honom förekomma någre kärfvar. De franska liljorna, som först
under k. Filip-August äro fullt utpräglade i heraldisk mening,
förekomma som ornament i tidigare franske konungars sigill. Roger de
Meulan har år 1195 ett sigill, i hvars fält ses ett gäende lejon; Jean
de Meulan har år 1197, Roger de Meulan år 1204 en sköld med ett
upprättstående lejon. Julienne de Rosoy har i sitt sigill af år 1195 vid
sin sida två rosor; Roger de Rosoy har år 1201 en sköld med tre rosor.»
Jag får anledning att återkomma till dessa förhållanden framdeles, då
jag skall tala om de för Sverige så betydelsefulla tre kronorna.
När i heraldisk mening talas om ett vapen, menas dermed den
teckning, målad eller snidad, som förekommer i ett rigtigt vapen,
nämligen skölden. Ordet vapen har härigenom fått en dubbel mening, som
är förvillande. Derföre föredrager jag uttrycket sköldemärke — en på
skölden anbragt, konstant framställning. Så mycket mera håller jag på
detta uttryck, som skölden skulle bäras af en viss person, egaren, och
sköldemärket var egarens — liksom hans ätts — tillhörighet. Ingen
kunde föra ett sköldemärke, som icke kunde föra en sköld.
Sköldemärkena voro således rent personliga. Korporationer, landområden,
institutioner kunde således icke hafva sköldemärken. Så var det under
medeltidens förre del. Under den senare ändrades förhållandena. Jag
får i det följande redogöra för den förändring, som inträffade. Tills
vidare håller jag mig vid de personliga sköldemärkena.
Om i den första tiden ett landområde icke hade något vapen, hafva
vi till en början icke att tala om något rikets vapen. Ett sådant fanns
icke, men väl fanns, sedan sköldemärken hade kommit i bruk, ett
konungens sköldemärke och det var rikets. Vi skola nu till en början
granska konungarnes sköldemärken. Vi finna dem under den äldsta
tiden endast i deras sigill.
Af ett k. Erik Knutsson tillhörande sigill finnes en liten bit qvar.
Den biten visar tvänne mot hvarandra vände leoparder, 1. som möjligen
varit krönte (fig. 413). Biten låter oss ej se, om leoparderne varit
omslutne af en sköld, men detta är icke gerna antagligt. De kunna mycket
väl intaga midten af ett rundt sigill, men icke midten af en sköld, som
smalnar från den öfre kanten. När sonen Erik hade blifvit upphöjd
på tronen, utfördes för honom under hans minderårighetstid ett signet,
af hvilket också endast en bit finnes i bihåll. Denne visar (fig. 414)
tre öfver hvarandra stående krönte leoparder. Ej heller desse kunna
hafva varit omslutne af en sköld, ty då denne den tiden aftog i bredd
nedåt, hade leopardernes hufvud icke kunnat vara begränsade af en
lodrät linie. Vi hafva således ännu icke att göra med något
sköldemärke.
1 Om skilnaden mellan leopard och lejon jfr s. 577.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
