Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 DELAR AF MENNISKOKROPPEN.
Sköldar förekomma, i hvilke flere stjernor finnas; t. ex. i en af år
1295 förekomma tre stjernor på en snedbjelke. I sköldar af åren 1336
och 1345 förekomma tre stjernor i en sned rad öfver skölden, i en af
år 1354 två stjernor i en sned rad öfver skölden. Tre stjernor
förekomma i en sköld af år 1357, två i en öfre rad, den tredje nedanför
(ställda 2 och 1). I en delad sköld af år 1361 förekomma två stjernor
i det öfre, en i det undre fältet. .
En egendomlig framställning i någre sköldar är en stor stjerna,
hvars midt upptages af bildlig framställning. I en sköld af år 1237 se
vi en stor åttauddig stjerna, som enligt en äldre teckning lär hafva
inneslutit bilden af en drake. I en sköld af år 1241 förekommer i
midten af en stor stjerna en rund skifva med bilden af en högbent
fogel. I en sköld af år 1346 bär en stor fleruddig stjerna bilden af ett
upprätt lejon. I detta sammanhang må nämnas en sköld af år 1306,
inom hvilken den runde midten synes vara insänkt och i denne runde
midt förekommer ett kors med rundade ändar. 1
Föremål, tillhörande naturen i allmänhet, äro sällsynta i heraldiken
— de berg och klippor, som så ofta förekomma i de nyare svenska
vapnen liksom i de nyare svenska namnen, förekomma i ingen ende
medeltidssköld. I en nyare tid, då man af oförstånd kallat Folkungarnes
i riksvapnet upptagna sköldemärke för Göta rikes vapen, har man
likaledes med orätt gjort snedbjelkarne bugtande och kallat dem strömmar.
Sköldar finnas emellertid, i hvilke bugtande band förekomma, som
kunna kallas strömmar, 2 t. ex. åren 1315 och 1318 (fig. 491).
Ej heller från den menskliga verlden äro framställningar vanliga i
den svenska medeltidens heraldik.
En och annan gång förekommer ett menniskohufvud (t. ex. år
1307).3 En och annan gång är hufvudet iklädt en hätta utgående i
en strut, som är besatt med runda knappar eller bjällror (fig. 492) —
nog ser det ut som en narrhätta. Det egendomliga ökas deraf, att
denne sköld föres år 1296 af en person, som kallar sig Job Moderson
— en väl allmän beteckning af börden, så vida icke i detta fall moder
verkligen är ett namn. Samme sköld föres år 1345 af en person, som
nämner sig Birger Jonsson Job — antagligen en sonson, hvilken
behållit farfaderns mindre vanliga dopnamn som tillnamn. Ett krönt
hufvud förekommer på en snedbjelke år 1344.
En arm med utbredd hand, illa tecknad, förekommer i en sköld af
år 1345. 4
1 B. E. Hildebrand, Stvenska sigiller från medeltiden ser. 3 fig. 10, 12, 617, 180.
2 Man har äfven kallat dem böljor.
3 I en sköld af år 1358 förekommer ett menniskohufvud i profil med ett
treflikigt blad utspringande från pannan och bakhufvudet.
En arm, hvars upplyfta hand håller en ring, förekommer i en sköld af år 1329,
(B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden ser. 3 fig. 367), men denne
tillhör en atlånding, Otto af Schwerin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
