Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 ÖRNFOT. SVAN. AND. TUPP. FOGEL.
helt enkelt på den tekniska svårigheten att på ett fullt tydligt sätt
återgifva hufvudet sedt framifrån.
En aätt förde en klufven sköld med en half örn i det högra fältet;
i det venstra fältet förekomma först af zigzaglinier begränsade
tvärbjelkar, sedermera nedåtvände sparrar. Som denne öfvergång, om hvilken
jag förut talat, är ur heraldisk synpunkt ganska vigtig, vill jag här
meddela fig. 520, af år 1285, och fig. 521, af år 1295.
Af örnens delar äro vigtigast den starke näbben och de kraftiga
klorna. Båda delarne upptagas i vår medeltids heraldik. Tre
örnhufvud förekomma i en sköld af år 1319.
Örnfoten med de starka klorna förekommer förträffligt stiliserad i
en sköld af år 1287 (fig. 522). I vapenboken i Bergshammars arkiv
förekommer hr Erik Karlssons sköld från den senare hälften af
1300-talet: fältet är blått, örnfoten guld. Mot medeltidens slut förde erke-.
biskop Jakob Ulfsson en örnfot i sin sköld. Denne är afbildad i flere
af erkestiftets kyrkor, men färgerne äro icke fullt tydlige. Sköldar
med tre örnklor förekomma från år 1306.
I en sköld af år 1320 förekommer en svan.
En ätt, som af genealogerne blifvit kallad and, för år 1285 i sin
sköld en snedbjelke och på denne tre gående änder.
Tuppen förekommer någon gång, t. ex. i skölden på den grafhäll
af koppar, som fordom fanns i Skanörs kyrka (fig. 523). Graf hällen
tillhör visserligen en nederländsk borgare, som aflidit i den skånske
staden, men skölden är betecknande för den heraldiske stil, som rådde
under den senare hälften af 1300-talet. Tuppen var ej heller
främmande för den svenska heraldiken. I en sköld af år 1324 se vi tre
mycket tydliga tupphufvud ställda i en rad snedt öfver skölden.
En annan fogel förekommer i några sigill, lätt igenkänlig genom
sitt karakteristiska utseende, nämligen påfogeln. Han är visserligen
prydlig, men knappast lämplig ur heraldisk synpunkt. Han har dock
tydligen genom sine granne färger tilldragit sig uppmärksamhet. Det
är föga antagligt, att guldsmederne, som graverade sigill, under
1300-talet någonsin sett en påfogel och deras föreställning om denne fogels
utseende var derför ganska sväfvande. Mera af kulturhistoriskt intresse
än af heraldiskt meddelar jag tre sköldar med påfoglar. Den ene, fig.
524, af år 1339, innehåller en temligen korrekt framställning, i den
andre, fig. 525, är bilden något mera vanslägtad. I skölden fig. 526, se
vi en fullständig karikatyr af en påfogel.
Foglar förekomma, för hvilke det icke är möjligt att uppgifva
något namn — man kan icke säga annat än att det är foglar. Detta
gäller t. ex. de tre foglarne, som förekomma i skölden fig. 527,
antagligen från den senare hälften af 1300-talet. 1
1 Om denne sköld gäller detsamma, som nyss sades om grafhällen fig. 523. Skölden
är från en grafhäll i Skanörs kyrka, egarens namn och dödsår äro icke kända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
