Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 VINGAR. FISKAR. ORM. MUSSLA.
Om icke alle i sköldarne förekommande foglar kunna till sin art
bestämmas, så är det ännu svårare att närmare bestämma de vingar,
som mycket ofta förekomma i sköldarne. Ån är hela vingparet
afbildadt, än endast den ene vingen, än är vingens spets vänd nedåt, än
uppåt.
I det senare fallet, jfr fig. 528, från vid pass år 1270, är vingbenet
vanligen mycket böjdt och framställningen derigenom i hög grad
stilisorad. Äldre heraldici hafva kallat en sådan vinge pukehorn. I
medeltidens språk betyder puke djefvul, men i medeltidskonstens alster äro
djefvulsbilderne aldrig försedde med horn af detta utseende, om de ens
någonsin äro försedde med horn.
Som prof på en gång af ett helt vingpar och af vingar med
nedvänd spets kan fig. 529 tjena, som återgifver lagmannen hr Birger
Perssons sköld af år 1314.1 Hans son förde samma vapen, men med
honom utdog ätten på manssidan. Sköldemärket är icke att förvexla
med den senare svenska Braheättens, i hvilket båda vingarne hafva
spetsarne uppvände.
Man åstadkom under medeltiden egendomliga sammansättningar
genom att med föremål af hvarjehanda slag förena ett vingpar. Vi
finna sålunda vingade pilar af olika slag, fig. 530, af år 1279, och fig.
531, af år 1356, — en liknande vingad pil förekommer redan år 1293
— en vingad spjutspets, fig. 532, af år 1343, och detta kan ju förefalla
temligen förklarligt, då såväl pil som spjut, när de voro i användning,
utmärkte sig genom sin hastighet. Ej fullt lika förklarligt är det
vingade svärdet, fig. 533, af. år 1379, om än visserligen svärdshuggen
behöfde vara snabba. Alldeles oförklarlig synes deremot den vingade
liljan vara (fig. 534, af år 1281) — för öfrigt ett väl tecknadt
sköldemärke.
De öfrige delarne af djurverlden äro mindre representerade. En
och annan fisk förekommer, vanligen riktad snedt upp åt höger, t. ex.
gäddan i skölden fig. 535. I vapenboken i Bergshammars arkiv
förekommer en sköld med en guldgädda i blått fält. En braxen är tydligen
afbildad i en sköld af år 1313,2 en annan fisk förekommer år 1362 i
en sköld tillhörig Torsten Simpa.
En orm förekommer ganska tidigt, på 1220-talet, som bifigur i en
sköld,3 en orm förekommer lagd på en snedbjelke i Snakenborgarnes
sköld under den senare delen af 1300-talet.
Någon gång förekommer en mussla t. ex. i hr Fjäller Piks sköld
af år 1374, fig. 536.
1 I en äldre sköld af år 1293 äro båda vingarne upptill förenade af ett band,
hvars midt prydes af en ros. B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från
medeltiden ser. 3 fig. 90.
2 B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden ser. 3 fig. 227.
3 B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden ser. 3 fig. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
