Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 TRÄD. PIL. STRÅLE. VASE.
Som sköldemärke förekommer äfven någon gång ett träd, så t. ex.
i ätten Krummediks sköld (fig. 556).
Sköldemärken återgifva ofta föremål, hemtade ur verkligheten.
Att man skulle välja vapen till förebilder är helt naturligt, då
skölden i regeln bars af krigare. Så finna vi icke så sällan pilen eller
egentligen pilspetsen, ty pilen är för lång och smal för att kunna med
fördel återgifvas. När pilen är försedd med store hullingar, lika långe
som skaftholken eller något längre, kallas han stråle, jfr t. ex. fig. 557,
i en sköld af år 1359, tillhörig Nils Olofsson Strale. 1
Ett annat vapen, som upptogs i sköldar, var den spets, som man
plägade sätta på dystlansen, försedd med två, tre eller fyra
tillbakaböjde uddar. Det är denna figur, som gifvit upphof till vase-ättens
sköldemärke. Den schackpjes, som nu kallas tornet och äfven har
utseende af ett torn, kallades i Frankrike fordom, liksom dystlasten, roc
eller roquet och hade samma utseende, med tvänne upptill åt båda sidor
utböjde flikar (fig. 558). I min förut åberopade afhandling om det
svenska riksvapnet (Antiqvarisk Tidskrift för Sverige del 7) har jag
554. 555. 556. 557. 558.
Tre blad. Sparre öfver Träd. Stråle. Rochk.
blad.
framställt denna förklaring af vasevapnet och synes hon hafva vunnit
allmänt godkännande. 2
Såsom E. Hildebrand uppvisat, finnas under medeltiden tre ätter,
som i sin sköld föra vasen, af dem en, hvars äldsta kända märke
tillhör midten af 1300-talet och hvilken med Gustaf Eriksson
upphöjdes till konglig. Som prof på desse vasar kunna följande figurer
tjena.
Den ena ättens (k. Gustaf I:s) olika vapenbilder visas af fig. 559—
578. I de fleste framträder dystlansens form fullkomligt tydlig. I
någre äro uddarne icke två, utan flere; dystlansen hade också stundom
tre eller fyra uddar, och när bilden stiliserades till sköldemärke, kunde
antalet lätt ökas. En ny tillsats uppenbarar sig i fig. 575—577 från
k. Gustaf I:s första tid, nämligen en uppstående spets, genom hvilken
Fig. 554—557. Efter svenska medeltidssigill.
Fig. 558. Efter teckning i van der Linde, Geschichte und Litteratur des
Schackspiels.
ni. I beskrifningen öfver Riksarkivets pergamentsbref 1351—1400 talas oriktigt
om sköldar, som hafva tre strålar. Det är hela pilspetsen med skaftholk och
hullingar, som kallas stråle.
2 Jfr E. Hildebrands och grefve F. U. Wrangels uppsatser i Svenska
Autografsällskapets tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
