Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. De högste i samhället - 4. Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METALLER. FÄRGER. SKÖLDAR. 595
fig. 52 med ett dubbelarmadt kors mellan ett hjorthorn och en
nymåne.
Vanligen förlades de olika figurerna till olika fält. I den äldre
tiden var detta icke genomfördt, hvilket vi se af fig. 590, som
återgifver en sköld från 1230-talet: ett lejon, af hvilket endast den främre
hälften synes, springer fram från en liljestängel; är skölden i detta fall
icke delad, hvilket synes sannolikast, är framställningen temligen
onaturlig. Senare var sköldens fördelning regel. Med den nyss afbildade
skölden må jämföras en annan, af år 1355, med ett bockhorn i det högra
fältet och en växtstängel med tre utspringande blad i det venstra.
Sköldens karaktär bestämdes icke endast genom sköldemärkets
konturer, utan ock genom färgerne å fält och bilder, hvilke måste stå i
kontrast med hvarandre, för att blifva riktigt tydlige. Man skiljer i
den heraldiska terminologien mellan metaller, guld och silfver (gult
och hvitt), och färger, hvilke i början voro fyra, rödt, blått, grönt och
svart. Alle desse färger skiljas lätt från hvarandra. Senare tillades
andre, mindre bestämde färger. Mot slutet af medeltiden användes,
såsom redan meddelade exempel (jfr s. 557) visa, brunt. Till vinnande
590
. 591.
Kombinerade figurer.
af större tydlighet har man uppsatt som regel, att icke lägga metall
på metall eller färg på färg. Äfven i detta afseende var man icke så
nogräknande under vår medeltid, såsom utdragen ur sköldebrefven visa.
De heraldiske sköldformerne motsvara formerne för de verklige
sköldarne, för hvilke redogörelse lemnats i ett föregående kapitel. Under
1100-talet var skölden upptill rundad, spetsen långt utdragen.
Tolfhundratalets sköld var fortfarande långdragen, men rundningen upptill
börjar försvinna d. v. s. den öfre kantlinien blir allt mera rät, men
hörnen äro rundade. Under 1300-talet är skölden sådan, att man i
honom kunde inrita en liksidig triangel, den öfre kanten är fullkomligt
rät, nedre delen är spetsig. Under 1400-talet blir den nedre delen
alltmera rundad. Mot slutet af 1400-talet anbragtes en inskärning på den
högre sidokanten. Det öfre hörnet blef småningom alltmera utdraget.
Skölden bars framför bröstet, hjelmen på hufvudet. I rikare
heraldiska framställningar sattes hjelmen ofvanpå skölden. Skölden sattes
då i sned ställning och hjelmen placerades på det uppvända öfre hörnet.
Fig. 590 och 591. Efter svenska medeltidssigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
